Nyhet Är det betalda också det byggda? Ny dom om bevisbördans placering mellan beställare och försäkringsbolag

Svea hovrätt meddelade i mars en dom (mål nr T 3795-21) där domstolen bland annat ställdes inför frågan om försäkringstagare eller försäkringsbolag hade ansvaret för att bevisa (det som brukar benämnas ”bevisbördan”) hur stor del av kontraktsarbetena som hade utförts. Domstolen fann att bevisbördan skulle ligga på försäkringstagaren, och att varken tidplan eller betalningsplan var tillräckliga bevis för arbetenas faktiska framdrift utan att det krävdes något mer än så för att försäkringstagaren skulle anses ha styrkt att arbetena framskridit längre än vad försäkringsbolaget gjorde gällande. Detta var av avgörande betydelse för frågan om betalningsreglerna i entreprenadkontraktet hade följts, något som enligt försäkringsvillkoren begränsade försäkringstagarens rätt till ersättning.

Bakgrund och försäkringsvillkor

Ett försäkringsbolag hade utfärdat en fullgörandeförsäkring avseende ett entreprenadkontrakt som ingåtts mellan en beställare och en entreprenör. Entreprenadkontraktet hade ingåtts i enlighet med AB 04 och avsåg uppförandet av en anläggning som skulle inrymma en hall för besiktning av personbilar, tvätthallar samt en service- och reparationsverkstad för lastbilar.

Enligt försäkringsvillkoren skulle försäkringen ersätta beställarens extrakostnader för färdigställande av kontraktsarbetena om det försäkrade entreprenadkontraktet hävdes i enlighet med entreprenadkontraktets hävningsregler. Med extrakostnader avsågs den kostnadsökning som på grund av hävningen uppkom för entreprenadens färdigställande samt den skada hävningen i övrigt åsamkade beställaren. Beställaren var dock skyldig att iaktta ett antal betalningsregler. Till betalningsreglerna hörde att delbetalning av kontraktssumman endast fick göras i mån av utfört arbete mot faktura, att arbeten som upptagits i faktura skulle vara utförda när fakturering skedde samt att möjligheterna att i enlighet med AB 04 innehålla betalning för avhjälpande av fel/skada i anslutning till slutbesiktning skulle iakttas. För det fall beställaren inte iakttog betalningsreglerna så skulle rätten till ersättning, enligt försäkringsvillkoren, begränsas till den ersättning som skulle ha lämnats om reglerna hade iakttagits.

Tvistens uppkomst och frågan i målet

Entreprenören försattes i konkurs under entreprenadtiden och kort därefter skickade beställaren in en skadeanmälan till försäkringsbolaget. En dryg vecka senare hävde beställaren entreprenad­kontraktet och anlitade därefter entreprenörens underentreprenörer för att färdigställa de återstående kontraktsarbetena. För de arbeten som entreprenören skulle ha utfört själv anlitades en ny entreprenör. Ungefär ett halvår efter att entreprenören hade försatts i konkurs framställde beställaren anspråk på försäkringsersättning avseende hela försäkringsbeloppet för att täcka bolagets extrakostnader för färdigställandet av kontraktsarbetena. Försäkringsbolaget beslutade att inte utge någon försäkringsersättning.

Den huvudsakliga frågan i målet var om beställaren hade uppfyllt försäkringsvillkoren avseende betalningsreglerna och betalningsvillkoren i entreprenadkontraktet. Beställaren menade att man hade följt tillämpliga regler och villkor och att försäkringsersättning därför skulle utgå för samtliga extrakostnader för färdigställande av kontraktsarbeten till följd av hävningen. Försäkringsbolaget bestred att försäkringsersättning skulle utgå. Detta med hänvisning till att beställaren hade brutit mot betalningsreglerna i försäkringsvillkoren och betalningsvillkoren i entreprenadavtalet genom att betala för mer än värdet av utförda arbeten samt att inte innehålla betalning.

Därmed blev en central fråga i målet hur stor del av kontraktsarbetena som var utförda vid hävningstidpunkten och hur mycket beställaren hade betalat för de arbetena. Försäkringsbolagets uppfattning var att 75 procent av kontraktsarbetena hade utförts när entreprenaden hävdes men att beställaren hade betalat för en större del av arbetena än så, och att betalningsreglerna i försäkringsvillkoren och betalningsvillkoren i entreprenadavtalet således inte efterlevts. Försäkringsbolaget gjorde mot den bakgrunden gällande att om betalningsreglerna hade följts så skulle beställaren inte ha haft någon extrakostnad i försäkringens mening, och således skulle försäkringsersättning inte utgå.

Hovrättens bedömning

Beträffande frågan om vilken part som hade ansvaret för att bevisa att beställaren hade följt betalningsreglerna i försäkringsvillkoren, och därmed också betalningsvillkoren i entreprenadavtalet, anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Tingsrättens uppfattning var att det var beställaren som skulle bevisa att mer än 75 procent av arbetena var utförda vid hävningstidpunkten. Hovrätten delade alltså den bedömningen, och hänvisade i sammanhanget till rättsfallet NJA 2021 s. 983, där det slås fast att faktorer som ska tillmätas betydelse vid bevisbördans placering exempelvis är parternas möjligheter att säkra bevisning och vikten av att den materiella rätten får genomslag. Hovrätten synes därmed mena att de faktorerna talade för att lägga bevisbördan på beställaren.

Hovrätten anslöt sig även i övrigt till tingsrättens resonemang. Det innebar bland annat att invändningen från beställarens sida att betalning hade skett i enlighet med den betalningsplan som var knuten till tidplanen inte ansågs utgöra något stöd för att arbetena verkligen hade framskridit i enlighet med tidplanen. Inte heller beställarens övriga bevisning gav något starkt stöd för att mer än 75 procent av arbetena var utförda vid hävningstidpunkten. Tvärtom fanns det viss bevisning från försäkringsbolaget som talade för att endast 75 procent av entreprenaden var färdigställd när entreprenaden hävdes. Beställarens byggledare hade nämligen under tidiga kontakter med en skadereglerare uppgett att han uppskattade att 75 procent av entreprenaden var färdigställd. De uppgifterna hade också nedtecknats och skickats till byggledaren för synpunkter utan att han hade haft några invändningar.

Därutöver noterade tingsrätten att beställaren under skaderegleringen inte hade invänt mot att försäkringsbolaget räknade med en färdigställandegrad om 75 procent, utan då endast hänvisat till att bolaget hade betalat enligt betalningsplanen. Tingsrätten noterade också att beställaren i samband med hävningen inte låtit genomföra någon egen besiktning av entreprenaden.

Mot den bakgrunden menade tingsrätten att beställaren inte hade förmått styrka att det vid hävningstidpunkten hade utförts mer än 75 procent av arbetena enligt entreprenadavtalet. Det förelåg därför inte några ersättningsgilla extrakostnader i försäkringens mening. Som ovan nämnts anslöt sig hovrätten till både tingsrättens resonemang och slutsats.

Kommentar

Domen belyser en rad olika moment som är bra för en byggherre eller beställare att vara medveten om och beakta. Dit hör inte minst att om man har tecknat en sådan försäkring som var aktuell i målet så bör man känna till och vara väl införstådd med försäkringsvillkoren. Genom att noga följa upp arbetenas framdrift och anpassa betalningsplanen och utbetalningarna därefter kan man som beställare förhoppningsvis undvika att hamna i en sådan situation som beställaren i målet.

Därtill bör det noteras att hovrätten inte ansåg att erlagda betalningar i enlighet med en betalningsplan som knutits till en tidplan var något stöd för att de aktuella arbetena faktiskt hade framskridit i enlighet med tidplanen. Det betyder att en beställare som finner sig i en situation där en entreprenads färdigställandegrad är tvistig om möjligt bör försöka bevisa den påstådda färdigställandegraden på annat sätt än endast genom hänvisning till betalplan och tidplan. Som nämns i domen kan det exempelvis göras genom att man som beställare låter genomföra en besiktning av entreprenaden.