Nicklas Björklund
Advokat, Partner
För tydlighetens skull har vi valt att benämna parterna i entreprenadprojektet beställare och entreprenör. Samma regler gäller dock naturligtvis även i avtalsrelationen mellan entreprenör och underentreprenör, där entreprenören alltså är att se som beställaren och underentreprenören som entreprenören.
Denna första artikel är en översyn av det konkursrättsliga regelverket ur ett entreprenadperspektiv. Nästa artikel kommer att behandla hur man som part till ett entreprenadavtal under och inför ett projekt kan agera för att gardera sig mot en eventuell konkurs hos motparten. I den sista artikeln kommer vi slutligen att diskutera hur man kan agera rent praktiskt när motpartens konkurs väl är ett faktum.
En konkurs inträffar när en fysisk eller juridisk person saknar förmåga att betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning och denna oförmåga inte är endast tillfällig. I en entreprenadkontext är denna person i princip alltid en juridisk person, i regel ett aktiebolag. När ett aktiebolag försätts i konkurs, vilket sker genom beslut som fattas av en tingsrätt, tas alla bolagets tillgångar i anspråk av ett konkursbo. Bolaget i konkurs behåller däremot skulderna. Konkursboet är en självständig juridisk person och företräds av en konkursförvaltare, som huvudregel en advokat som utses av den tingsrätt som försatte bolaget i konkurs.
Konkursförvaltarens uppdrag är i huvudsak att på ett ordnat och rättvist sätt fördela bolagets tillgångar bland dem som bolaget är skyldigt pengar eller andra prestationer, det vill säga bolagets borgenärer. Det bolag som försatts i konkurs och på motsvarande sätt är skyldigt att utge betalning eller annan prestation kallas gäldenär. De borgenärer som har rätt till andra prestationer än betalning, som till exempel beställare som har ett anspråk på färdigställande, kommer i regel att se sina anspråk på dessa ersättas av ett skadeståndsanspråk för den icke utförda prestationen. Detta skadestånd blir då ytterligare en skuld som konkursbolaget saknar pengar att betala.
Hur konkursbolagets tillgångar fördelas bestäms enligt ett invecklat regelverk. En grundförutsättning är dock att det inte finns tillräckligt med pengar för att uppfylla alla anspråk. Därför har konkursboet ingen skyldighet att betala någonting till enskilda borgenärer innan konkursen har avslutats genom att beslut om utdelning har fattats. Innan utdelning ska konkursboet i princip enbart uppfylla de skyldigheter som kan leda till att konkursboets tillgångar ökar, till exempel genom att leverera varor så att boet kan få betalt för dem av sin motpart. I detta skede har konkursförvaltaren alltså, inom vissa ramar, en rätt att välja vilka skyldigheter som är värda för konkursboet att uppfylla.
Målet för konkursförvaltaren är att avveckla verksamheten och omvandla denna till pengar som till sist kan delas ut av konkursboet till konkursbolagets borgenärer. Rent praktiskt kan de allra flesta borgenärer inte förvänta sig någon betydande utdelning i konkursen, och i många fall finns alls inga tillgångar att dela ut. I det senare fallet säger man att konkursen avslutas utan utdelning (genom så kallad avskrivning enligt konkurslagen). Om det efter avslutad konkurs inte finns några tillgångar kvar i boet är bolaget upplöst när konkursen är avslutad.
Ett avtalsförhållande kan förenklat sägas bestå av två komponenter: rättigheter och skyldigheter. Mellan parterna speglar dessa varandra på så sätt att den enes rättighet är den andres skyldighet. I en entreprenad är beställaren skyldig att betala kontraktssumman och har en rätt till en färdig entreprenad vid slutet av kontraktstiden. På motsvarande sätt har en entreprenör en rätt att få kontraktssumman betald och en skyldighet att färdigställa entreprenaden vid slutet av kontraktstiden. Saken kan också beskrivas på så sätt att ett bolags tillgångar består av bolagets rättigheter i förhållande till dess motparter medan bolagets skulder motsvaras av bolagets skyldigheter i förhållande till dess motparter.
I en konkurs sätts samspelet mellan avtalsparters rättigheter och skyldigheter delvis ur spel. I en konkurs övertar nämligen konkursboet alla konkursbolagets rättigheter men inte som utgångspunkt skyldigheterna som konkursbolaget ådragit sig genom sina avtal. För konkursbolaget innebär det att enbart skulderna, dvs. skyldigheterna, återstår i bolaget efter konkursen. Eftersom konkursbolaget inte har kvar några rättigheter (tillgångar) saknar det förmåga att agera i enlighet med sina förpliktelser. För borgenären innebär det i sin tur att man normalt står utan rättigheter i förhållande till konkursboet, samtidigt som de rättigheter som man har mot konkursbolaget i praktiken saknar värde.
En viktig princip inom juridiken är att kontrakt bara binder de parter som har ingått det. Ett kontrakt mellan en beställare och en entreprenör skapar ett paket med rättigheter och skyldigheter mellan dem. Om en entreprenör väljer att anlita underentreprenörer för hela eller delar av sitt åtagande påverkar detta som utgångspunkt inte beställaren i rent juridisk bemärkelse eftersom beställaren saknar rättslig relation i förhållande till underentreprenören. Detta innebär att vare sig underentreprenören eller beställaren har någon rätt att rikta anspråk mot varandra. Detsamma gäller mellan entreprenören och beställarens andra avtalsparter, till exempel hyresgäster som ska använda sig av entreprenaden efter färdigställande. Om beställaren är ett projektbolag eller ett bolag som enbart skapats för att äga den fastighet på vilken entreprenaden uppförs samtidigt som de egentliga finansiella resurserna finns högre upp i koncernen kan entreprenören som utgångspunkt inte heller göra sina anspråk gällande mot sådana bolag. Denna situation brukar kallas för en kontraktskedja och kan se ut på följande sätt (där varje pil representerar ett avtal mellan två parter):
Högsta domstolen har år 2007 slagit fast att man, i vart fall inte i entreprenadkontrakt där AB 04 eller ABT 06 gäller, får ”hoppa” i kontraktskedjan. Skulle entreprenören gå i konkurs betyder det därför att beställaren inte har rätt att kräva någonting av underentreprenörerna även om de skulle ha en skyldighet mot entreprenören att till exempel utföra eventuella garantiarbeten. På samma sätt kan inte underentreprenörerna kräva beställaren på betalning för sitt arbete även om deras rätt mot entreprenören speglas av beställarens skyldighet att betala entreprenören. Vid beställarens konkurs gäller detsamma i förhållande till beställarens avtalsparter. Konkursen bryter så att säga kedjan. Vad man som beställare kan göra åt detta kommer vi att återkomma till i del tre av denna artikelserie.
I både AB 04 och ABT 06 finns ett fåtal regler som berör konkurssituationen. De viktigaste av dessa regler är hävningsgrunderna i kap. 8 §§ 1 och 2, i dessa delar identiska i respektive standardavtal. Av paragraferna framgår att såväl beställaren som entreprenören har rätt att häva entreprenadkontraktet i återstående delar om motparten försätts i konkurs och inte ställer betryggande säkerhet för sina förpliktelser. Utöver detta har entreprenören rätt att avbryta arbetena vid beställarens konkurs.
På grund av konkursrättens speciella särdrag finns dock vissa begränsningar av beställarens rätt att göra denna hävningsrätt gällande mot en motparts konkursbo. Konkursboet kan nämligen ha rätt att inträda i konkursbolagets avtal, vilket förenklat innebär att konkursboet tar konkursbolagets plats i avtalet. För att konkursboet ska ha rätt att inträda i avtalet krävs att boet, på krav från motparten, kan ställa betryggande säkerhet för sina åtaganden enligt entreprenadkontraktet. Om boet ställer sådan säkerhet är utgångspunkten att motparten inte får häva kontraktet, utan arbetet fortgår då.
Om konkursboet däremot inte ställer betryggande säkerhet har motparten rätt att häva kontraktet och kräva ersättning för den kostnadsökning och den skada som hävningen medför. Vad det innebär närmare i praktiken kommer vi att återkomma till i del tre av denna artikelserie.
Företagskonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har ekonomiska problem men som på sikt bedöms ha en chans att överleva. En ansökan om företagsrekonstruktion lämnas till tingsrätten och kan göras antingen av bolaget självt i egenskap av gäldenär eller av en borgenär. Om ansökan beviljas utser tingsrätten samtidigt en rekonstruktör.
Syftet med en företagsrekonstruktion är att sanera gäldenärens ekonomi, bl.a. genom att rekonstruktören försöker förhandla fram en nedskrivning av gäldenärens skulder (ett s.k. ackord). Ackord förekommer i två former, underhandsackord och offentligt ackord. Ett underhandsackord innebär att gäldenären och dennes borgenärer når en frivillig överenskommelse. Ett offentligt ackord kan däremot innebära att en borgenär blir bunden av ackordet mot sin vilja, bl.a. förutsatt att det godtas av en kvalificerad majoritet av de övriga borgenärerna.
I förhållande till hävningsrätten innebär en företagsrekonstruktion att en motpart som före beslutet om rekonstruktion hade rätt att häva ett avtal på grund av gäldenärens dröjsmål med betalning eller annan prestation inte längre har rätt att häva avtalet på grund av dröjsmålet förutsatt att gäldenären – med rekonstruktörens samtycke – inom skälig tid begär att avtalet ska fullföljas.