Artikel Kan ett informellt möte ersätta slutbesiktning? Ny dom från Hovrätten för Nedre Norrland

I en dom som Hovrätten för Nedre Norrland meddelade under februari, mål nr T 800-21, behövde domstolen pröva ett antal olika entreprenadrättsliga frågor. Till de frågorna hörde bland annat om det förelåg fel i entreprenaden, om en skadeståndsfordran hade preskriberats samt om adekvat kausalitet (det vill säga tillräckligt orsakssamband) förelåg mellan felet och en senare uppkommen skada. Därutöver tog hovrätten också ställning till frågan om den aktuella entreprenaden kunde anses slutbesiktigad och avlämnad trots att någon formell slutbesiktning i enlighet med ABT 06 inte genomförts.

Bakgrund till tvisten

Ett försäkringsbolag försäkrade en entreprenör som ingått avtal med en bostadsrättsförening avseende uppförandet av fem lägenheter i Åre. Inom ramen för entreprenaden anlitade entreprenören en underentreprenör för att bland annat montera en varmvattenberedare i det aktuella lägenhetshuset, och de ingick avtal i enlighet med ABT 06. Efter att varmvattenberedaren monterats lossnade den från väggen som den hade fästs på, vilket ledde till att vatten strömmade ut i fastigheten och orsakade omfattande skador.

Försäkringsbolaget betalade ut försäkringsersättning till sin försäkringstagare entreprenören för de skador som uppstått. Därefter riktade försäkringsbolaget ett regresskrav mot underentreprenören för att få det utbetalade beloppet ersatt. Försäkringsbolaget hävdade att underentreprenören hade agerat felaktigt alternativt oaktsamt vid monteringen av varmvattenberedaren och därför var skyldig att ersätta försäkringsbolaget. Det var detta krav som senare nådde hovrätten. Parter i målet var alltså försäkringsbolaget och underentreprenören.

Hovrättens bedömning

Frågan om det förelåg fel i entreprenaden

En första fråga i målet var om underentreprenören hade monterat varmvattenberedaren felaktigt.  Hovrätten konstaterade därvid att enligt ABT 06 2 kap 1 § ska en entreprenör utföra sitt åtagande fackmässigt, vilket i det aktuella fallet innebar att underentreprenören skulle ha säkerställt att montaget var dugligt genom att kontrollera väggens bärighet. Underentreprenören hade dock inte gjort det, vilket innebar att denne brustit i fackmässighet. Det förelåg därför fel i entreprenaden.

Frågan om reklamation och om preskription enligt ABT 06

Därefter vände hovrätten blicken mot frågan om entreprenörens skadeståndskrav hade preskriberats enligt ABT 06 5 kap 21 § p 2. Bestämmelsen stadgar att om en skada har framträtt under garantitiden så ska anspråk på skadestånd framställas skriftligen senast tre månader efter garantitidens utgång. Om så inte sker förfaller anspråket.

Även om det var ostridigt mellan parterna att fristen för framställande av skadeståndskravet löpte ut i slutet av december 2014 så valde hovrätten att först ta ställning till frågan om underentreprenörens arbeten hade slutbesiktigats och avlämnats. Domstolen inledde därvid med att notera att företrädare för entreprenören och underentreprenören tillsammans hade ”kollat på jobben” i slutet av september 2009, och att det var klarlagt att underentreprenören därefter inte hade mer arbete kvar att göra och att bolaget därför slutfakturerade och också fick betalt. Det menade hovrätten innebar att parterna uppenbarligen, trots att ABT 06 utgjorde avtalsinnehåll, inte hade tänkt sig någon slutbesiktning i ABT 06:s mening. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att mötet mellan parternas företrädare i princip kunde jämställas med en slutbesiktning av underentreprenaden, vilket innebar att underentreprenörens del av entreprenaden var slutförd och efter mötet fick anses avlämnad. Hovrätten framhöll också att avsaknaden av protokoll från mötet ifråga inte hindrade den slutsatsen, och noterade kort att det inte funnits anledning för entreprenören att vid mötet anmärka på hur underentreprenören hade monterat varmvattenberedaren.

Därefter övergick hovrätten till att pröva om ett brev som försäkringsbolaget skickat till underentreprenören i början av december 2009 var ett preskriptionsbrytande skadeståndskrav. I brevet gjorde försäkringsbolaget gällande att underentreprenören var ansvarig för den uppkomna skadan. Något belopp angavs inte i brevet, men det var ställt direkt till underentreprenören och innehöll en beskrivning av både vilket fel underentreprenören hade gjort och vilken skada det lett till. Det menade hovrätten var tillräckligt för att brevet skulle anses vara ett skriftligt krav på skadestånd. Med anledning av vad som nu sagts ansåg hovrätten att skadeståndskravet inte kunde anses preskriberat enligt ABT 06 5 kap 21 § p 2.

Övriga frågor och tvistens utgång

I målet kom underentreprenören med ett antal övriga invändningar mot försäkringsbolagets krav, bland annat att det inte förelåg adekvat kausalitet (det vill säga ett tillräckligt starkt orsakssamband) mellan felet och den senare inträffade skadan. Underentreprenören hävdade att eftersom kranen för inkommande vatten hade lämnats öppen under en tid då lägenhetshuset stod obevakat så förelåg inte ett tillräckligt orsakssamband mellan underentreprenörens sätt att montera varmvattenberedaren och skadan, och att det därför inte förelåg någon skyldighet att ersätta försäkringsbolaget för försäkringsersättningen.

Hovrätten konstaterade dock – med hänvisning till skadeståndslagens förarbeten, rättspraxis och skadeståndsrättslig litteratur – att med adekvat kausalitet förstås ”att en inträffad skada för en person med kännedom om alla föreliggande omständigheter har framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet”. Domstolen noterade att det faktum att entreprenören hade lämnat kranen för inkommande vatten öppen inte var så extraordinärt eller oväntat att det uteslöt adekvat kausalitet mellan monteringen och vattenskadan. Med den utgångspunkten – och med hänvisning till att installationen varit avslutad och avsedd att vara trycksatt utan att behöva övervakas – menade hovrätten att det fanns ett tillräckligt samband mellan underentreprenörens montering och den inträffade skadan för att underentreprenören skulle ansvara för skadan.

Sammantaget bedömde hovrätten att underentreprenören hade en ersättningsskyldighet i förhållande till försäkringsbolaget. Underentreprenören ålades därför att utge ett belopp som motsvarande vad entreprenören hade haft rätt till om det istället hade varit denne som riktat kravet mot underentreprenören.

Kommentar

En av de mer intressanta delarna av domen är hovrättens resonemang kring det möte där entreprenören och underentreprenören tillsammans ”kollade på jobben”. Hovrätten menade att mötet kunde jämställas med en slutbesiktning, vilket innebar att underentreprenaden därmed var slutförd och efter mötet fick anses avlämnad. Domstolen nådde slutsatsen att mötet kunde jämställas med en slutbesiktning utifrån bland annat faktumet att underentreprenören inte hade mer arbete kvar att göra vid tidpunkten för mötet och att bolaget därför efter mötet slutfakturerade och fick betalt.

Detta är den andra domen på kort tid där rätten ansett att parterna har kommit överens om att entreprenaden skulle avlämnas på annat sätt än genom slutbesiktning. I den förra domen ansåg domstolen att parterna i enlighet med 7 kap. 12 § sista stycket ABT 06 hade avtalat om att avlämnandet av entreprenaden skulle genomföras på annat sätt än genom slutbesiktning. Domstolen baserade detta på bland annat faktumet att beställaren hade betalat slutfakturan för entreprenaden då den ansett att entreprenören hade utfört vad som skulle utföras.

Rättsfallen visar att en entreprenad under vissa förutsättningar kan komma att betraktas som slutförd och avlämnad även om någon formell slutbesiktning i enlighet med ABT 06 eller AB 04 inte har genomförts. En lärdom från den nu aktuella domen är att den part som vill genomföra ett liknande möte men minska risken att det jämställs med en slutbesiktning möjligen i samband med mötet skulle kunna klargöra att den inte anser att mötet ska likställas med en slutbesiktning och att den förväntar sig att en ”riktig” slutbesiktning kommer att genomföras framöver. Som båda rättsfallen visar bör dessutom en beställare i en entreprenad som inte slutbesiktigats vara försiktig med att slå fast att entreprenaden i och för sig är avslutad samt att erlägga slutbetalning.

Avslutningsvis kan det nämnas att det vid underentreprenader kan vara klokt att avtala om AB-U 07 eller ABT-U 07. Dessa standardavtal är tänkta att modifiera AB 04 och ABT 06 för att bättre passa vid underentreprenader. Bland annat föreskrivs det i punkt 14 i avtalen att en slutbesiktning av underentreprenaden, om annat inte avtalats, verkställs genom motsvarande besiktning av beställarens entreprenad. Underentreprenaden slutbesiktigas alltså inte när arbetena är avslutade utan när den större entreprenaden besiktas. Det är mot denna bakgrund möjligt att Hovrätten för Nedre Norrland i nu aktuellt fall inte hade ansett att parternas möte var att jämställa med en slutbesiktning om parterna hade avtalat om att ABT-U 07 skulle tillämpas.