Artikel Tredjemansinträde i överprövningsmål

”Regeln” om s.k. tredjemansinträde, dvs. när en tilldelad leverantör har att träda in i en pågående överprövningsprocess, har kommit att tillämpas på delvis olika sätt i kammarrätterna. Nedan redogör vi närmare för hanteringen i rättspraxis och vilka slutsatser som är möjliga att dra utifrån rättsläget.   

Bakgrund

Högsta förvaltningsdomstolen slog i HFD 2011 ref. 29 (Arqdesign) fast att en förvaltningsrätt, som övervägde att förordna att en viss leverantörs anbud inte fick beaktas vid en ny utvärdering, borde ha berett denne leverantör att yttra sig över uppgifterna i ansökan. Förvaltningsrättens dom innebar att leverantören uteslöts från att delta i den aktuella upphandlingen. Eftersom förvaltningsrättens dom således gick leverantören emot kom HFD fram till att leverantören hade rätt att överklaga domen.

HFD fann i ett senare avgörande samma år, HFD 2011 ref. 85, att en leverantör som inte hade begärt överprövning inte hade rätt att föra talan mot en domstols förordnande om rättelse när förordnandet var utformat så att rättelse skulle ske i enlighet med domskälen. Det saknade betydelse vad utfallet skulle eller kunde bli av en ny rättad utvärdering.

Kammarrättspraxis

Av den kammarrättspraxis som vi har granskat som sträcker sig från 2011 fram till i år kan vi konstatera att en linje som domstolarna tycks vara överens om, är att förvaltningsrätten är skyldig att bereda en leverantör tillfälle att yttra sig över en ansökan om överprövning när den överväger att i domslutet förordna att anbudet inte får beaktas vid en ny utvärdering.

Exempel på detta kan vi se i Kammarrätten i Göteborgs dom mål nr 3349-11 och Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 2326–2328-11. Förvaltningsrätterna hade i dessa avgöranden uttryckligen angivit att utvärderingen skulle göras om utan beaktande av den vinnande leverantörens anbud.
Eftersom förvaltningsrätterna inte hade kommunicerat ansökan med de vinnande leverantörerna undanröjde kammarrätterna underinstansernas domar och återförvisade målen dit för ny handläggning.

Ibland väljer förvaltningsrätterna dock att inte uttryckligen ange i domslutet att en viss leverantörs anbud inte ska beaktas, utan enbart att rättelse ska ske genom att utvärderingen ska göras om. I dessa fall framgår det istället av domskälen att förvaltningsrätten funnit att tilldelningen av kontraktet till vinnande leverantör, av någon anledning, inte varit förenlig med upphandlingslagstiftningen.

Kammarrätterna har i vissa avgöranden funnit att förvaltningsrätterna även i dessa situationer varit skyldiga att kommunicera ansökan om överprövning med vinnande leverantör. Således har exempelvis Kammarrätten i Göteborg (mål nr 1396–97-17) och Kammarrätten i Stockholm (mål nr 5164-18) undanröjt och återförvisat mål till underinstanserna när sådan kommunicering inte skett, trots att vinnande leverantör ej uttryckligen uteslutits genom underinstansernas domslut.

Förvaltningsrätternas formuleringar av domslutet har även tillmätts olika betydelse för vinnande leverantörs talerätt i kammarrätterna. Kammarrätten i Jönköping (mål nr 2063-13) och  Kammarrätten i Stockholm (mål nr 6902-13) har bedömt att vinnande leverantör har talerätt även när underinstanserna enbart förordnat att en ny prövning av anbuden ska ske. Kammarrätterna har i dessa fall tagit fasta på att underrätterna i sina domskäl uttalat sig på ett sådant sätt att vinnande leverantörs anbud inte ska beaktas vid den nya prövningen. Kammarrätterna har därför funnit att avgörandena har haft en sådan precis och påtaglig betydelse för leverantörerna som medför talerätt.

Kammarrätterna har dock kommit till motsatt slutsats i ett flertal andra avgöranden. Däribland har Kammarrätten i Stockholm (mål nr 6906-13, 7136-13, 7262-13 och 6475-15 och 6457-21), Kammarrätten i Göteborg (mål nr 1204-21) och Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 2618-11, 2893-13, 2130-16 och 1027-19) bedömt att vinnande leverantör inte har haft talerätt när underinstanserna har förordnat att upphandlingen ska rättas genom en ny prövning av anbuden. Detta eftersom förordnandena, oavsett vad som står i skälen, inte innebär att någon annan utpekas som vinnare eller att leverantörens anbud inte får beaktas vid den nya prövningen.

Slutsatser

Av kammarrättspraxisen framgår att domarna fäster olika stor vikt vid vad som framgår av domskälen respektive domslutet i underinstansernas avgöranden. En del domare gör en mer generös tolkning av när ett avgörande kan anses ha haft en precis och påtaglig betydelse för den vinnande leverantören. Dessa anser att det inte går att bortse från vad som står i domskälen och att förvaltningsrätternas uttalanden med tillräcklig tydlighet talar för vad en ny prövning av anbuden kommer att leda till, dvs. att vinnande leverantör inte kommer att få vara med. Detta anses vara tillräckligt för att grunda talerätt, även när ingen leverantör uteslutits genom domslutet. Andra domare fäster mer vikt vid vad HFD slagit fast i HFD 2011 ref. 85, dvs. att det saknar betydelse vad utfallet blir eller kan bli av en rättad utvärdering. Dessa menar att leverantörens behov av rättsskydd tillgodoses genom möjligheten att ansöka om överprövning av ett nytt tilldelningsbeslut.

Enligt vår mening ligger den sistnämnda tillämpningen mest i linje med den HFD-praxis som finns och huvudregeln att domskälen som sådana inte kan överklagas annat än i sällsynta undantagsfall när skälen har självständiga rättsverkningar (jfr RÅ 2006 ref. 21). HFD har i ett beslut i mål nr 502-18 avvisat vinnande leverantörs överklagande med hänvisning till att kammarrättens förordnande om rättelse inte innebar att någon leverantör uteslöts från det vidare förfarandet. Inte heller hade någon ny leverantör pekats ut som vinnare. Domen kunde därför inte anses ha sådan precis och påtaglig betydelse för leverantören att denne ansågs ha talerätt. Genom beslutet bekräftas, enligt vår uppfattning, att frågan om när tredje man ska inträda i processen avgörs av innehållet i rättens avgörande, inte av innehållet i domskälen.

Det står inte helt klart varför kammarrättspraxisen ser ut som den gör. En omständighet som kan ha betydelse för de olika utfallen är avvägningen mellan vad som är processekonomiskt och vad som är tillräckligt för att tillgodose leverantörernas behov av rättsskydd. Processekonomiska skäl talar för att samtliga frågor prövas i samma process. Det föreligger emellertid fortfarande ett antal frågetecken kring vad en leverantör som bjuds in i processen har möjlighet att yttra sig över. Får denne enbart yttra sig över påstådda brister i leverantörens egna anbud eller får den också göra gällande brister i sökande leverantörs anbud? HFD:s avgörande i HFD 2013 ref. 24 (Europark) talar i viss mån för det förstnämnda. Detta innebär att en leverantör som bjuds in i processen ändå kan bli tvungen att ansöka om överprövning av ett senare meddelat tilldelningsbeslut för att få sina övriga invändningar prövade. Det kan således även finnas processekonomiska skäl för att inte bjuda in vinnande leverantör.