Nyhet Diskrimineringsombudsmannen granskar byggbranschen

I en nyligen publicerad rapport har Diskrimineringsombudsmannen (DO) redogjort för sin granskning av bygg- och anläggningsbranschen. Enligt rapporten finns en kunskapsbrist om diskriminering inom branschen och den stora majoriteten av företagen uppvisade minst en brist i sina rutiner eller riktlinjer.

DO är en myndighet med uppdrag att arbeta mot diskriminering och att främja lika rättigheter och möjligheter. I myndighetens uppdrag ingår dels att utöva tillsyn av enstaka verksamheter, dels att driva fall i domstol. Vidare arbetar DO med att utveckla och sprida kunskapen om diskriminering, bland annat genom framtagande av analyser och rapporter. Granskningen av bygg- och anläggningsbranschen är ett sådant exempel.

Under hösten 2018 och våren 2019 har DO granskat 168 företag inom bygg- och anläggningsbranschen med åtminstone 100 anställda. DO har hämtat in tillsynsunderlag från företagen och genomfört intervjuer med företrädare för branschorganisationer. Granskningen har fokuserat särskilt på hur arbetsgivarna hanterar lagkravet att de ska ha riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier (se 3 kap 6 § diskrimineringslagen).

I sin granskning har DO kunnat konstatera stora brister i regelefterlevnaden: endast åtta procent av företagen saknade brister i sina riktlinjer eller rutiner. DO har också kommit fram till tre övergripande slutsatser: (i) det finns en utbredd kunskapsbrist om diskrimineringslagen, centrala begrepp däri och de olika diskrimineringsgrunderna, (ii) arbetsgivarna har ett ensidigt fokus på kön och jämlika villkor, till men för reglerna om trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier, samt (iii) frågor om den fysiska arbetsmiljön är mer etablerade än frågor om att motverka trakasserier och repressalier (notera att diskrimineringslagstiftningen och arbetsmiljölagstiftningen är två separata rättsområden).

Rapporten har syftat till att öka kunskapen om och förståelsen för kravet på riktlinjer och rutiner mot trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Att efterlevnaden varit så låg som åtta procent talar för att rapporten varit välbehövd. Huruvida den kommer att få genomslag återstår att se. I förlängningen kan överträdelser mot diskrimineringslagen leda till vitesförelägganden att vidta rättelse och en skyldighet att betala diskrimineringsersättning till den som varit föremål för diskriminering. Påföljderna är visserligen inte lika stränga som vid arbetsmiljöbrott, men det bör finnas goda skäl för företag verksamma inom branschen att se över sina rutiner och riktlinjer.