Nyhet Buller och störningsljud vid olika typer av verksamheter

I en nyligen meddelad och uppmärksammad dom från Mark- och miljööverdomstolen hade domstolen anledning att ta ställning till vilken olägenhet en idrottsanläggning i Nacka utanför Stockholm medförde för de närboende. Därefter gjordes också en bedömning av vilka skyddsåtgärder som skulle vidtas med anledning av de konstaterade olägenheterna. Efter en genomgång av domstolens resonemang tittar vi därför, med avstamp i den aktuella domen, lite närmare på hur regelverket ser ut avseende buller och störningsljud i samband med entreprenader och byggplatser.

Mål nr M 7353-19 (Boovallen-målet)

Den aktuella domen meddelades den 16 december 2020 av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i mål nr M 7353-19 och gällde föreläggande om försiktighetsmått för att minska bullerstörningar vid idrottsanläggningen Boovallen. Prövningen kom att omfatta endast den bokningsbara och organiserade verksamheten eftersom bullerstörningarna från den så kallade oorganiserade verksamheten behövde utredas ytterligare av en lägre instans. Domstolen inledde därvid med att konstatera att buller från idrottsanläggningar är mycket varierande till sin karaktär och att det här var fråga om den sammantagna effekten av olika bullerkällor knutna till idrottsutövning och idrottstävlingar.

MÖD anförde vidare följande. Det aktuella ljudets varierande karaktär gör det svårt att göra tillförlitliga mätningar av buller från idrottsutövning och det är dessutom betydligt svårare att åtgärda sådant buller vid källan. I Naturvårdverkets vägledning om buller från idrottsplatser har det också bedömts att ett så kallat siffervärde inte är ändamålsenligt för att uppnå en effektiv tillsyn och minska risken för störning där den uppstår. Mot den bakgrunden konkluderade MÖD att det sällan är lämpligt att utgå från siffersatta riktvärden vid bedömningen av huruvida sådant buller vid bostäder utgör en olägenhet för människors hälsa. Istället får en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ligga till grund för bedömningen av om det föreligger en olägenhet. Vid en sådan samlad bedömning menade domstolen, i likhet med underinstanserna, att utredningen i målet gav stöd för att den organiserade verksamheten vid Boovallen ger upphov till olägenhet för människors hälsa.

Domstolen behövde därför i nästa steg ta ställning till vilka åtgärder som var miljömässigt motiverade och rimliga att ställa på verksamhetsutövaren för att begränsa olägenheterna. Med beaktande av bl.a. det stora allmänintresset av att idrottsverksamhet kan bedrivas inom rimliga avstånd från bostadsområden samt att bullernivåerna inte översteg Folkhälsomyndighetens allmänna råd gällande buller inomhus landade MÖD i att störningarna inte var av sådan omfattning att verksamheten måste förbjudas. Domstolen fann dock att det med hänsyn till idrottsverksamhetens omfattning, bullerstörningarnas karaktär och omfattning samt förhållandena på platsen fanns skäl att begränsa verksamheten genom att föreskriva tidsbegränsningar inom vilka den organiserade verksamheten fick pågå. Mot den bakgrunden bedömdes att de tidsbegränsningar som sedan tidigare fastställts i miljö- och stadsbyggnadsnämndens beslut innefattade rimliga försiktighetsmått för att motverka olägenheterna i form av buller. De tidsbegränsningarna innefattade bl.a. att ingen bokningsbar organiserad verksamhet får förekomma under juli månad eller efter klockan 21.30 på vardagar respektive kl. 17.30 på lördagar, söndagar och helgdagar.

Buller och störningsljud i samband med entreprenader och byggplatser

Det är Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för begränsningar, försiktighetsmått och skyddsåtgärder gällande bullerstörningar från bygg- och anläggningsverksamhet. Myndigheten har därför utformat allmänna råd angående vad som därvid ska gälla, och här ges nu en översiktlig genomgång av hur de råden är uppbyggda och vad de innehåller.

Inledningsvis anges att verksamhetsutövaren (den som kan vidta relevanta försiktighetsmått och skyddsåtgärder) för en byggplats, genom antingen bullerberäkningar eller bullermätningar tillsammans med en omgivningskartläggning, bör ta fram underlag för bedömning av störningspåverkan för omgivningen. Därefter följer konkreta riktvärden som bör tillämpas vid bedömning av bullerbegränsning. Här kan således konstateras en skillnad i förhållande till vad domstolen i det ovan berörda målet uttryckte gällande buller från idrottsplatser, där MÖD menade att siffersatta riktvärden inte är ett lämpligt mått när det kommer till att bedöma vad som utgör en olägenhet.

I en tabell i de allmänna råden anges såvitt avser byggplatser konkreta riktvärden dels för ekvivalent ljudnivå (medelljudnivå under en given tidsperiod) med beteckningen ”LAeq” och dels för maximal ljudnivå (maximal ljudnivå under en given tidsperiod) med beteckningen ”LAFmax”.

Av tabellen kan exempelvis utläsas att i bostäder för permanent boende och fritidshus är riktvärdet LAeq under veckodagarna 45 dBA dagtid och 35 dBA kvällstid för inomhusmiljön. Nattetid är, under veckans samtliga dagar, riktvärdet LAeq 30 dBA för inomhusmiljön.

Vidare anges i de allmänna råden att riktvärdena endast utgör utgångspunkt och vägledning för den bedömning som görs i varje enskilt fall, och att särskilda skäl kan medföra att avsteg från riktvärdena kan behöva göras såväl uppåt som nedåt. Det föreskrivs också att information till de kringboende alltid bör lämnas om arbetet förväntas ge högre bullernivåer än vad som angetts i tabellen. Därutöver bör också byggverksamhet planeras så att bullerstörning till omgivningen begränsas genom att verksamheten så långt möjligt förläggs till mindre störningskänslig tid. Det innebär beträffande kvällstid, lördagar och söndagar att inte endast ett lägre riktvärde tillämpas utan också att en lämplig begränsning av verksamhetstiden bör gälla.

Sammanfattningsvis kan konstateras att gällande bullerstörningar från bullrande bygg- och anläggningsverksamhet finns det konkreta riktvärden att förhålla sig till på ett annat vis än vad det finns för buller från idrottsplatser, även om en bedömning ska göras i varje enskilt fall. Gemensamt för buller från idrottsplatser och buller från byggplatser är dock att det som man söker undvika genom begränsningarna är olägenhet för människors hälsa.