Artikel Kan konkursboet träda in i ett entreprenadavtal?

Det är många frågor som dyker upp när ens avtalspart har försatts i konkurs. En första fråga brukar vara om konkursboet har rätt att träda in i pågående entreprenadavtal och vad detta egentligen innebär. Vad gäller om konkursboet vill träda in i avtalet? Vad händer om konkursboet inte vill träda in? Vi reder ut vad som gäller i den andra delen av vår artikelserie om konkurser i entreprenadförhållanden.

Konkursboets fortsatta drift av konkursbolagets verksamhet

I samband med att ett bolag försätts i konkurs övergår bolagets tillgångar till ett konkursbo och en eller flera konkursförvaltare utses för att ta hand om skötseln av konkursboet. Bolaget i konkurs och dess företrädare förlorar alltså i samband med konkursbeslutet all rätt att bestämma över bolagets tillgångar. Om bolaget i konkurs ändå skulle rättshandla (det vill säga till exempel ingå avtal eller ge bort egendom) är dessa handlingar som huvudregel inte giltiga.

Konkursförvaltarens uppgift är att tillvarata samtliga borgenärers kollektiva intresse samt vidta de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av konkursboet (7 kap. 8 § konkurslagen). Konkursförvaltaren kan bland annat välja att driva vidare konkursbolagets rörelse för att på så sätt förhoppningsvis få in pengar som kan delas ut till borgenärerna (8 kap. 2 § konkurslagen). Som ett steg i att driva rörelsen vidare kan konkursboet välja att inträda i konkursbolagets avtal. Är det en beställare eller entreprenör i ett pågående entreprenadavtal som försatts i konkurs kan konkursboet alltså välja att träda in i avtalet.

I en konkurs behöver man skilja mellan konkursfordringar (som konkursbolaget är betalningsskyldigt för) och massafordringar (som konkursboet är betalningsskyldigt för). Massafordringar ska betalas av konkursboet innan boets återstående medel betalas ut till de borgenärer som har konkursfordringar. De borgenärer som har massafordringar har med andra ord företräde framför de borgenärer som har konkursfordringar.

En nästintill oundviklig konsekvens av att rörelsen drivs vidare är att konkursförvaltaren ingår nya förpliktelser för konkursboets räkning och att massafordringar därmed uppstår. Om konkursboet också väljer att inträda i konkursbolagets avtal så medför det också att motpartens konkursfordringar gentemot konkursbolaget ”upphöjs” till att bli massafordringar. Uppstår så pass stora massafordringar (och andra kostnader i konkursen) att konkursboet inte klarar av att betala dem finns det en risk att även konkursboet försätts i konkurs. Detta är naturligtvis något en konkursförvaltare vill undvika, vilket innebär att förvaltare ofta är försiktiga med att driva vidare rörelsen och inträda i konkursbolagets avtal.

Vad händer om konkursboet träder in i ett pågående entreprenadavtal?

Om konkursboet väljer att inträda i ett avtal upphöjs som sagt motpartens samtliga befintliga fordringar avseende avtalet till massafordringar. I det fall det är en entreprenör som försätts i konkurs och konkursboet träder in i entreprenadavtalet ansvarar boet då också för att färdigställa den pågående entreprenaden. Det kan därför uppstå ytterligare nya massafordringar eftersom boet genom inträdandet tar över entreprenörens ansvar för exempelvis fel i entreprenaden och viten kopplade till färdigställandetiden samt deltider som inte kan hållas.

Det är tänkbart att konkursförvaltaren innan den träder in i avtalet försöker avtala bort ansvaret för garantifel och viten, för att minska antalet potentiella massafordringar. Här kan det finnas möjlighet för en beställare som är beredd att ta en större risk i projektet att gå med på en sådan uppgörelse i utbyte mot en nedsättning av entreprenadsumman.

Innan ett sådant avtal ingås är det dock viktigt att beställaren först kontrollerar om avtalet exempelvis inverkar på ställda säkerheter. Entreprenörer ställer till exempel ofta säkerhet för sina åtaganden i form av en fullgörandeförsäkring eller en bankgaranti. Vid bägge formerna av säkerheter åtar sig en tredje part att under vissa villkor fullgöra entreprenörens åtaganden enligt entreprenadavtalet om entreprenören inte kan eller vill göra detta. Ofta är säkerheterna accessoriska, vilket innebär att den tredje partens skyldighet mot beställaren förutsätter att entreprenören har motsvarande skyldighet mot beställaren. Det medför att om avtalsparterna exempelvis avtalat bort entreprenörens skyldighet att avhjälpa fel kan beställaren inte heller kräva att den tredje parten ska avhjälpa felen.

Om det å andra sidan är beställaren som försätts i konkurs kan det framstå som osannolikt att konkursboet väljer att inträda i ett pågående entreprenadavtal. Detta eftersom en beställares huvudsakliga förpliktelse i ett entreprenadavtal är att utge ersättning för entreprenörens utförande av entreprenadarbeten och konkursförvaltare ofta är försiktiga med att låta konkursboet belastas av massafordringar. I vissa situationer kan det dock finnas fördelar för konkursboet att inträda i entreprenadavtalet. Det kan exempelvis vara fallet om entreprenaden är nära ett färdigställande men det kvarstår fel som entreprenören ansvarar för att avhjälpa. I så fall kan det vara förmånligt för konkursboet att träda in i avtalet för att kunna göra gällande felpåföljder mot entreprenören. Om konkursboet inträder i avtalet ansvarar entreprenören för att avhjälpa fel i samma utsträckning som den gjorde gentemot beställaren före konkursutbrottet.

Vad händer om konkursboet inte inträder i avtalet?

Om konkursboet inte inträder i avtalet och någon säkerhet inte ställs ut kan motparten häva entreprenadavtalet (se 8 kap. 1 § p. 4 och 8 kap. 2 § p. 2 AB 04/ABT 06). I samband med att entreprenadavtal hävs uppstår ofta frågor om bland annat parternas kvarvarande skyldigheter gentemot varandra, skadestånd, hur de resterande kontraktsarbetena ska utföras och vem som egentligen äger materialet och utrustningen på arbetsplatsen. Hur sådana frågor kan hanteras är något vi kommer att behandla i nästa nyhetsbrev i vår sista del i denna artikelserie.