Artikel HD-avgörande om beställarens skyldighet att framställa motkrav

Ett nytt avgörande från Högsta domstolen påminner om att en part i en entreprenadtvist kan behöva framställa samtliga sina krav mot sin beställare eller sin entreprenör i en domstolsprocess för att inte förlora rätten till dessa.

Inledning

När en entreprenör kräver betalning och vänder sig till domstol kan beställaren tänkas motsätta sig kravet på olika grunder. Det kan bland annat röra sig om invändningar kring beloppet, om arbetet utförts korrekt eller om arbetet rätteligen är ett kontraktsarbete i stället för ett ÄTA-arbete. Invändningar kan dessutom avse eventuella motkrav från beställaren, till exempel att beställaren visserligen godtar att entreprenören har rätt till kontraktssumman som sådan men invänder att kostnaden för avhjälpta fel ska dras av. I vissa situationer kan beställaren dessutom ha fog för att göra gällande flera av dessa invändningar samtidigt.

Förutom att motsätta sig betalning kan beställaren också ha anledning att själv begära ersättning för sina egna motkrav. Det sker genom en så kallad genstämning och används när beställaren inte vill göra ett avdrag från den stämmande entreprenörens krav utan vill att entreprenören ska förpliktas att själv betala ut ersättning till beställaren.

Hur ska då en beställare resonera när den mottar en stämning från entreprenören: ska alla invändningar tas med och ska man dessutom genstämma? Ett nytt avgörande från Högsta domstolen (beslut 2021-06-08, mål Ö 2576-20) ger vägledning i den frågan. Avgörandet avser en beställares motkrav mot en entreprenör, men problematiken kan på motsvarande sätt tillämpas på en entreprenörs krav på sin beställare.

Rättsfallet i korthet

I en första domstolsprocess krävde entreprenören att beställaren skulle betala den utestående kontraktssumman. Beställaren motsatte sig kravet på de grunderna att priset var oskäligt och att kostnader för avhjälpande av fel skulle dras av, dock utan att genstämma. Entreprenören förlorade målet redan på grund av att priset inte var skäligt. Domstolarna prövade alltså aldrig frågan om avhjälpande eftersom entreprenören, som var den som hade inlett processen, inte utan en genstämning från beställaren kunde förpliktas att betala ersättning till beställaren.

I en senare process väckte beställaren talan och krävde entreprenören på kostnaderna för att avhjälpa fel. Tingsrätten, och till slut även Högsta domstolen, tillät inte den nya processen eftersom den omfattades av den tidigare processens så kallade rättskraft. Med rättskraft avses den betydelse som ett domstolsavgörande har för efterföljande processer. Reglerna om rättskraft gör att en dom slutligt reglerar tvisten och att en och samma tvist inte kan prövas två gånger (annat än i extraordinära fall).

Innebörden av reglerna om rättskraft

Det speciella i fallet var att domstolarna i den första processen aldrig prövade invändningen om felavhjälpande. För att undvika denna måhända olyckliga situation borde beställaren, enligt Högsta domstolen, ha genstämt avseende felavhjälpandet redan i den första processen. Detta hade tvingat domstolarna att pröva om entreprenören var skyldig att betala ut ersättning till beställaren även när entreprenören förlorat frågan om sin egen rätt till ersättning från beställaren.

Ytterligare en aspekt är att reglerna om rättskraft inte enbart gäller de rättsföljder som uttryckligen tas upp i en process, utan även de rättsföljder som är alternativa och ekonomiskt likvärdiga (exempel på rättsföljder är hävning, felavhjälpande, skadestånd). Förenklat uttryckt innebär det att om en beställare kunnat begära en alternativ rättsföljd för samma omständighet i en process kan han eller hon vara förhindrad från att göra det i en annan process, oaktat om det gjordes i den första processen eller inte.

Ett viktigt undantag från dessa stränga regler är dock att beställaren naturligtvis inte förväntas framställa motkrav som han inte känner till. Om till exempel ett så kallat garantifel framträder efter att den första processen avgjorts bör beställaren i princip kunna väcka talan om avhjälpande eller skadestånd till följd av felet.

Lärdomar att dra

Högsta domstolens ställningstagande påminner om de överväganden som en beställare måste göra när entreprenören vänder sig till domstol med sina anspråk på betalning. Utan att noggrant inventera och analysera möjliga invändningar och motkrav kan beställaren nämligen riskera att inte kunna återkomma med dessa, även om beställaren vinner den första processen. Motsvarande gäller för en entreprenörs anspråk, som kan bestå av många olika krav baserade på ett stort antal regler i AB 04/ABT 06. Bland annat kan entreprenören med grund i samma kontrakt vilja ha ersättning för kontraktssumma, ÄTA-arbeten, likställda ÄTA-arbeten, hinder och mängdreglering.

I de fall då invändningarna har fog för sig kan det ofta vara klokt att genstämma på sina kända motkrav. Såväl en beställare och en entreprenör bör i en tvist som utgångspunkt verka för att framställa alla krav som man anser vara berättigade så att de kan prövas i ett sammanhang. Om ytterligare motkrav blir kända under processens gång kan det finnas starka skäl för att ta med även dessa i processen.