Nyhet Nytt hovrättsavgörande om vad som utgör en föreskriven teknisk lösning

29 maj 2019

En viktig och välkänd huvudregel inom entreprenadjuridiken är att den part som tillhandahåller en uppgift också ansvarar för riktigheten av uppgiften (se kap. 1 § 6 i ABT 06). Enligt samma bestämmelse innebär inte motpartens godkännande att ansvaret begränsas på något sätt. För totalentreprenader gäller vidare att om en beställare föreskrivit eller annars begärt en viss teknisk lösning ska entreprenören ansvara för att utföra entreprenaden i enlighet med den tekniska lösningen. Entreprenören har i sådant fall inte det funktionsansvar som vanligtvis vilar på en totalentreprenör (se kap. 1 § 8).

I totalentreprenadtvister är det inte ovanligt att beställaren och entreprenören har olika uppfattningar om omfattningen av entreprenörens funktionsansvar. En av frågorna kan då vara vad som ligger i begreppet ”föreskriven eller annars fordrad teknisk lösning”.

 

KT - Bild NyhetsbrevDenna fråga har nyligen kommit att prövas av Hovrätten för Västra Sverige. Tvisten rörde en totalentreprenad för uppförandet av två flerfamiljshus där fukt trängt sig in i husens fasader. Felet ansågs utgöra ett fel i fasadernas funktion. Avgörande var därför om entreprenören hade ett funktionsansvar, det vill säga om inte beställaren kunde anses ha föreskrivit eller annars begärt en teknisk lösning.

Enligt entreprenadkontraktet skulle husen uppföras i överensstämmelse med bland annat de ritningar och den husbeskrivning som beställaren hade tillhandahållit. I husbeskrivning angavs beträffande putsning av yttervägg ”Putssystem enligt Entreprenör, kulör vit”. Bland ritningarna fanns en ritning där det framgick att husen skulle förses med enstegstätad fasadkonstruktion.

Hovrätten kom fram till att parterna hade avtalat om att fasadernas utformning skulle vara enstegstätade och att beställaren därmed hade föreskrivit en teknisk lösning. Entreprenören ansågs därför endast ha ett utförandeansvar.

Hovrättens dom har väckt viss uppmärksamhet i entreprenadrättsliga kretsar bland annat med hänsyn till att kravet på ”föreskriven eller annars fordrad” ställts relativt lågt och till att bestämmelsen om föreskrivna tekniska lösningar inte tolkats i ljuset av ABT 06 som helhet. Vilka slutsatser som bör dras av hovrättens dom är inte självklart. Exempelvis uppstår frågan om det ska ses som en generell regel och gäller i alla fall där parterna avtalat om en teknisk lösning, utan att beakta vem som föreskrivit det. Det är också möjligt att utfallet berott på processuella regler, det vill säga att domstolen inte haft möjlighet att beakta det argumentet eftersom parterna inte lyft det.

Domen har överklagats till Högsta domstolen. Kraven för att få prövning där är högt ställda, men med tanke på det ovanstående är det allt annat än uteslutet att så sker.