Nicklas Björklund
Advokat, Partner
Sedan flera år tillbaka har Högsta domstolen varit tydlig med att man som byggherre i skadeståndsprocesser inte får ”hoppa i kontraktskedjan”. Detta innebär att om en underentreprenör orsakar en skada på byggherrens egendom (till exempel vattenskada på grund av felaktigt kopplade rör eller brandskada på grund av feldragen el) måste man som byggherre framställa skadeståndskraven mot sin kontraktspart, det vill säga entreprenören. Tanken är att entreprenören ska ersätta byggherren och sedan kräva samma belopp från sin underentreprenör (ett så kallat ”regresskrav”).
Är det så att entreprenören inte kan betala (till exempel för att denne gått i konkurs och/eller saknar rätt försäkring) har byggherren inte någon rätt att framställa sitt eget krav direkt mot den underentreprenör som orsakat skadan eftersom byggherren saknar avtal med underentreprenören. En uppmärksammad fråga är hur man kan gå till väga för att komma runt detta problem, och ett möjligt sätt att göra detta är genom att låta byggherren ta över entreprenörens regresskrav mot underentreprenören.
Enligt svensk rätt kan ett krav på betalning (en så kallad ”fordran”) överlåtas, som t.ex. när en bilhandlare säljer en bil på kredit och sedan säljer kravet på betalning till en bank som i sin tur får inkassera beloppen från konsumenten. Eftersom en vanlig fordran kan överlåtas kan man tänka sig att ett regresskrav på samma sätt skulle kunna överlåtas och då skulle en byggherre kunna stämma den ansvarige underentreprenören direkt genom att använda sig av entreprenörens regresskrav.
I en dom från den 20 juli 2021 har Högsta domstolen i mål nr T 4012-20 prövat om detta är möjligt. Målet rörde en bostadsrättsförening som drabbades av en vattenskada under entreprenörens garantitid och skadan berodde på underentreprenörens rörarbeten. Föreningens försäkringsbolag betalade ut ersättning för skadan och tog därför över kravet mot entreprenören. I detta läge valde entreprenören att överlåta sitt regresskrav mot underentreprenören till föreningens försäkringsbolag. När denna överlåtelse skedde hade entreprenören inte betalat ut någon ersättning till försäkringsbolaget. Frågan som Högsta domstolen skulle besvara var om underentreprenören var skyldig att betala till försäkringsbolaget med stöd av denna överlåtelse.
Svea hovrätt hade dömt att så inte var fallet vid detta upplägg eftersom det i målet saknades utredning om att överlåtelsen byggde på till exempel entreprenörens svårigheter att betala skadeståndet till byggherrens försäkringsbolag. Hovrätten menade alltså att överlåtelsen endast skulle tillåtas om det fanns särskilda skäl, som i detta fall bristande betalningsförmåga. Denna dom ändrades dock av Högsta domstolen som istället dömde att det i kontraktskedjor av entreprenadavtal inte fanns några hinder mot denna typ av överlåtelser. Det öppnar nu alltså för en möjlighet för en entreprenör att överlåta regresskrav mot en underentreprenör till beställaren eller beställarens försäkringsbolag.
Domen innebär ett välkommet klargörande och lär öppna för vissa lösningar när entreprenören till exempel gått i konkurs eller när det finns ett behov av att undvika att först behöva avsluta en process mellan byggherren och entreprenören för att kunna genomföra en process mellan entreprenören och underentreprenören. Vi följer med intresse vilket genomslag detta kan få i skadeståndsprocesser av detta slag.
Advokat, Partner
Advokat, Senior Associate
Advokat, Senior Associate
Associate
Advokat, Senior Associate