Artikel Konkurrensverket ansöker om upphandlingsskadeavgift för renoveringsarbeten

En kommunägd fastighet var i stort behov av renovering. För att finansiera underhållet sålde kommunen fastigheten till ett privat bolag, samtidigt som bolaget åtog sig att renovera byggnaden på fastigheten och kommunen åtog sig att hyra tillbaka fastigheten under 35 år.

Konkurrensverket har därefter kommit fram till att överenskommelsen mellan kommunen och det privata bolaget kan utgöra en otillåten direktupphandling av en byggentreprenad och verket har därför ansökt om att en upphandlingsskadeavgift ska dömas ut.

Upphandlingsskadeavgifter vid otillåtna direktupphandlingar

En otillåten direktupphandling äger rum när en upphandlande myndighet – till exempel en kommun – ingår ett avtal med en leverantör utan att följa kraven på annonsering i upphandlingslagstiftningen (i detta fall lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU).

Om Konkurrensverket anser att en upphandlande myndighet har gjort en otillåten direkt­upphandling kan verket på eget initiativ ansöka om att en domstol ska besluta att en upphandlingsskadeavgift ska dömas ut. Upphandlingsskadeavgiften är ett slags böter som betalas till staten av den upphandlande myndigheten om myndigheten har gjort sig skyldig till vissa överträdelser av upphandlingslagstiftningen.

Konkurrensverkets bedömning i det aktuella fallet

Överenskommelsen mellan kommunen och bolaget kan sägas innehålla tre delar; överlåtelse av fastigheten, hyra av fastigheten samt renovering av byggnaden på fastigheten.

LOU omfattar åtgärder som vidtas av upphandlande myndigheter som syftar till att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt (1 kap. 2 § LOU). Med ”anskaffa” menas enligt Konkurrensverket att få tillgång till fördelarna av exempelvis den berörda byggentreprenaden – det krävs alltså enligt verket inte nödvändigtvis att äganderätten överlåts till den upphandlande myndigheten för att en anskaffning ska vara för handen utan det är möjligt med anskaffning av byggentreprenader genom exempelvis leasing. Utifrån detta har Konkurrensverket konstaterat att delarna avseende ”underhållsarbeten och hyresgästanpassningar” i parternas överenskommelse utgjorde anskaffning av en byggentreprenad.

Överlåtelser samt förhyrning av fastigheter omfattas däremot inte av LOU^[1]. I det här fallet innehöll alltså den aktuella överenskommelsen delar som enligt Konkurrensverket omfattas av LOU (anskaffning av en byggentreprenad) samt delar som inte omfattas av LOU (överlåtelse och förhyrning av fastighet). I sådana fall tillämpas bestämmelserna i 2 kap. LOU om blandade kontrakt för att avgöra om lagen är tillämplig på den aktuella situationen.

LOU skiljer på ”delbara” och ”odelbara” blandade kontrakt. Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt medan ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Vid ett odelbart blandat kontrakt är delarna alltså sammanbundna på så sätt att de inte kan separeras, delarna bildar tillsammans en odelbar enhet.

Konkurrensverket anser att den aktuella överenskommelsen utgör ett odelbart blandat kontrakt. Det innebär i korthet att man för att avgöra om LOU är tillämplig ska pröva om kontraktets huvudföremål omfattas av LOU eller inte. Konkurrensverket bedömer i det aktuella fallet att byggentreprenadkontraktet var det huvudsakliga syftet med parternas överenskommelse, eftersom fastighetsöverlåtelsen och förhyrningen inte hade haft något syfte om kommunen inte hade haft ett behov av att anskaffa de aktuella byggentreprenaderna. Med andra ord: eftersom kommunen ägde fastigheten hade försäljningen och förhyrningen av fastigheten i sig inget syfte för kommunen (den hade i och med ägandet redan rätt att nyttja fastigheten), utan kommunens motiv till överenskommelsen var att finansiera renoveringen av fastigheten.

Eftersom byggentreprenaden enligt Konkurrensverket var det huvudsakliga syftet med överenskommelsen innebär det enligt verket att överenskommelsen i dess helhet (det vill säga överlåtelsen av fastigheten, kommunens förhyrning av fastigheten och de sammanhängande underhållsarbetena) skulle upphandlas enligt LOU.

Detta medför att överenskommelsen som utgångspunkt skulle ha föregåtts av annonsering, vilket innebär att olika leverantörer skulle ha informeras om upphandlingen och fått möjlighet att lämna anbud. Det skedde inte i det här fallet. Enligt Konkurrensverket var inget undantag från skyldigheten att annonsera tillämpligt, vilket betyder att kommunen således har gjort sig skyldig till en otillåten direktupphandling. Konkurrensverket har därför lämnat in en ansökan till förvaltnings­rätten i Luleå, där verket yrkar att kommunen ska betala 7 000 000 kr i upphandlingsskadeavgift.

Kommentar

Det är ännu inte avgjort om det aktuella fallet utgör en otillåten direktupphandling eller inte, och det är nu upp till förvaltningsrätten i Luleå att pröva om Konkurrensverkets bedömning stämmer. Fallet visar dock att det som upphandlande myndighet är viktigt att ha god kunskap om upphandlingslagstiftningen, särskilt när vissa delar av det kontrakt som ska ingås omfattas av LOU och andra inte gör det. Det är också en bra illustration av att juridiken handlar om att bedöma de verkliga förhållandena i en transaktion och att domstolar och andra bedömande myndigheter inte alltid är bundna av den rättsliga rubrik som parterna själva kan sätta på transaktionen. Här behöver både de upphandlande myndigheterna och de entreprenörer som avtalen ingås med vara uppmärksamma på regelverken så att inte parternas avtalsrelation störs av Konkurrensverket eller av andra entreprenörer som vill föra skadeståndsprocesser mot den upphandlande myndigheten.

___________________

[1] Vi har i en tidigare artikel behandlat frågan om ett kontrakt om hyra av en byggnad som ännu inte uppförts ska klassificeras som ett hyreskontrakt eller en byggentreprenad. Denna artikeln finns att läsa här.