Artikel Svea hovrätt prövar vem som egentligen beställde byggmaterialet

I en ny dom av Svea hovrätt avgjordes en tvist mellan en bygghandel och en entreprenör. Tvisten handlade huvudsakligen om huruvida entreprenören beställt de varor som bygghandeln krävde betalt för och om entreprenören därmed var betalningsskyldig för dessa. Domen understryker vikten av tydliga och väldokumenterade beställningsrutiner.

Tvistens bakgrund

Entreprenören och bygghandeln inledde en affärsrelation under tiden entreprenören var underentreprenör i ett byggprojekt i Djurås. Bygghandeln levererade byggmaterial – bland annat golv, tak och gipsskivor – till entreprenören och fakturerade för materialet. Entreprenören betalade dock inte 52 av fakturorna. Bygghandeln inledde därför en rättsprocess mot entreprenören.

Entreprenören bestred kraven och påstod bland annat att bolaget i huvudsak inte beställt de aktuella varorna. Bygghandeln invände att entreprenören hade tagit emot varorna genom beställningar antingen gjorda eller godkända av entreprenörens ställföreträdare.

Den centrala frågan i målet var således huruvida entreprenören hade beställt de varor som fakturorna avsåg. Det kan noteras att målet inte behandlade frågor om huruvida varor hade beställts med fullmakt av någon annan än entreprenörens ställföreträdare. Efter att målet prövats i tingsrätten överklagades det till Svea hovrätt (mål nr T 635-23).

Hovrättens bedömning

Hovrätten började med att konstatera att entreprenören beträffande 15 av de 52 fakturorna erkände betalningsskyldighet men hävdade att det fanns motkrav mot bygghandeln som skulle kvittas mot fakturorna. Hovrätten gick därefter vidare till att pröva frågan om entreprenören hade gjort beställningar hänförliga till övriga 37 fakturor.

Inledningsvis noterade hovrätten att det framgick av vittnesförhör att bygghandelns kunder brukade meddela vilka personer inom kundföretaget som skulle ha rätt att beställa och hämta ut varor samt att bygghandeln noterade detta i ett register. När en person uppgav för bygghandeln att den skulle handla för en viss kund gjorde bygghandeln en kontroll mot registret för att se att personen var behörig att beställa material för det aktuella företaget. Hovrätten konstaterade även att det i det aktuella fallet stod klart att entreprenörens ställföreträdare gjort klart för bygghandeln att beställningar från entreprenören behövde godkännas av honom personligen i varje enskilt fall.

Hovrätten noterade därefter att entreprenörens ställföreträdare (eller felskrivningar av hans namn) var angiven som köparreferens i 24 av de tvistiga fakturorna. Hovrätten fann att ställföreträdaren – och därmed också entreprenören – hade beställt det material som dessa fakturor avsåg.

Efter detta återstod 13 tvistiga fakturor med andra köparreferenser än entreprenörens ställföreträdare. Avseende dessa fakturor hade olika personer angivits som köparreferens; de flesta arbetade på entreprenören och någon företrädde byggherren på projektet i Djurås. Hovrätten fann att bygghandeln genom vittnesmål hade styrkt att entreprenörens ställföreträdare godkänt beställningar som var hänförliga till tre av dessa fakturor. Beträffande övriga tio fakturor ansåg hovrätten att bygghandeln inte bevisat att dessa beställningar gjorts av entreprenören. Den huvudsakliga anledningen till detta var att det saknades vittnesmål som kunde bevisa beställningarna.

Som nämnts ovan påstod entreprenören även att denne hade motkrav som skulle kvittas mot fakturorna. Bygghandeln bestred att det förelåg några motkrav och hovrätten fann att entreprenören inte lyckats visa att några motkrav förelåg. Hovrätten fann alltså sammantaget att bygghandeln hade rätt till betalning för totalt 42 av de 52 fakturor som målet omfattade.

Rättsliga lärdomar

Domen understryker vikten av tydliga rutiner för beställning och dokumentation. För den som kommer göra beställningar (exempelvis den entreprenör som beställer byggmaterial eller den beställare som föreskriver ett ÄTA-arbete) är det viktigt att informera motparten om vilka personer som har behörighet att göra beställningar. För den som mottar en beställning är det viktigt att noggrant verifiera att beställningen gjorts av en person som haft behörighet att göra det. Trots att muntliga överenskommelser i sig är giltiga måste den part som hävdar att en överenskommelse träffats kunna visa att den person hos motparten som ingick överenskommelsen faktiskt hade rätt att göra detta.

Entreprenören har överklagat domen till Högsta domstolen. Det är dock enbart ett fåtal mål per år som får prövningstillstånd i högsta instans. Om målet passerar det nålsögat kommer vi säkerligen få skäl att återvända till frågan längre fram.