Artikel E-handel B2C: Skärpta regler i distansavtalslagen

Distansavtalslagen

När en konsument köper varor eller tjänster över nätet eller genom telefonförsäljning gäller distansavtalslagen. Lagen ger bl.a. konsumenten 14 dagars ångerrätt. Med anledning av EU‑kommissionens granskning av hur Sverige implementerat ett EU-direktiv, föreslås vissa skärpningar och förtydliganden i lagen. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Näringsidkare som säljer tjänster eller varor B2C över nätet eller genom telefonförsäljning måste se över sina rutiner och allmänna villkor liksom den information som lämnas till konsumenten.

Standardformuläret för ångerrätt måste överlämnas till konsumenten

Redan idag gäller att konsumenten måste informeras om villkoren, tidsfristen och förfarandet för att utöva ångerrätten. Informationen måste lämnas innan avtalet ingås.

Enligt förslaget kommer det inte längre att vara tillräckligt att näringsidkaren informerar om att standardformuläret finns och var konsumenten kan få tag på det. Det krävs att näringsidkaren överlämnar formuläret till konsumenten på ”lämpligt sätt”.

Här finns ett formulär med information om ångerrätten som en näringsidkare ska kunna fylla i och lämna till en konsument för att uppfylla sin informationsskyldighet. Här finns ett formulär som en konsument kan använda sig av för att ångra ett avtal.

Ångerfristen börjar löpa först när konsumenten fått standardformuläret

Vid köp av tjänst är huvudregeln att en konsument har 14 dagars ångerrätt från det att avtalet ingås. Vid köp av vara är huvudregeln att en konsument har 14 dagars ångerrätt från det att konsumenten fysiskt tar varan i besittning.

Redan idag gäller att ångerfristen inte börjar löpa förrän konsumenten har fått information om ångerrätten. Förslaget innebär att konsumenten dessutom måste ha fått standardformuläret för att fristen ska börja löpa.

På samma sätt som idag ska fortfarande gälla att ångerfristen löper maximalt ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpt ut om konsumenten hade fått informationen och formuläret på rätt sätt och i rätt tid.  

Konsumentens skyldighet att betala trots utnyttjad ångerrätt

Idag gäller att en konsument kan bli skyldig att ersätta näringsidkaren om en vara, som har levererats under ångerfristen, har minskat i värde. När det gäller tjänster, krävs att konsumenten uttryckligen har begärt att tjänsten ska börja tillhandahållas redan under ångerfristen, för att konsumenten ska bli skyldig att betala för den del av tjänsten som levererats.

Förslaget innebär att regeln skärps när det gäller tjänster, genom att näringsidkaren måste se till att konsumentens begäran dokumenteras i en handling eller någon annan läsbar och varaktig form. En näringsidkare som vill kunna ta betalt för det som levereras under ångerfristen, måste alltså se till att dokumentera begäran på rätt sätt.

Ångerrätt och digitalt innehåll

Distansavtalslagen gäller också digitalt innehåll. När det gäller digitalt innehåll, som exempelvis olika former av innehåll som kan laddas ner, måste konsumenten uttryckligen ha samtyckt till att tjänsten levereras och att ångerfristen går förlorad, för att näringsidkaren ska ha rätt att ta betalt för det innehåll som levererats under ångerfristen om konsumenten utnyttjar ångerrätten.

Förslaget innebär att regeln förtydligas genom ett krav på att konsumenten uttryckligen måste ha samtyckt till att leverans inleds under ångerfristen och gått med på att det därigenom inte finns någon ångerrätt, för att näringsidkaren ska ha rätt att få betalt för det innehåll som levereras under ångerfristen om konsumenten väljer att utnyttja ångerrätten. Om konsumenten inte både uttryckligen samtyckt och lämnat medgivande på detta sätt, har konsumenten kvar ångerrätten. Det gäller alltså att näringsidkaren formulerar villkoren noga, för att ångerfristen ska bortfalla.

Näringsidkaren ansvarar för varan under transporten

Idag gäller att en konsument tar över ansvaret för varan (risken för varan), när varan har avlämnats till konsumenten. Varan anses avlämnad när den har kommit i konsumentens besittning. När en vara transporteras, är riskens övergång idag beroende av om det är konsumenten eller näringsidkaren som ansvarar för transporten. Om näringsidkaren har åtagit sig att transportera varan till konsumenten anses varan avlämnad när den har överlämnats till konsumenten. Är det istället konsumenten som ordnar transporten anses varan avlämnad när den överlämnats till konsumentens transportör.

Förslaget innebär att om näringsidkaren erbjuder transport och konsumenten väljer att använda denna transport, fortsätter näringsidkaren att ansvara för varan under transporten. Näringsidkaren bär alltså risken för att varan skadas under transporten.

_____________________________________

Referenser

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter

Ds 2019:3

Lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler