Artikel Ingen bevisad skada i tvist mot konsult

Hovrätten för Västra Sverige har i en färsk dom ogillat ett skadeståndskrav från ett fastighetsbolag mot en konsult. Hovrätten kom fram till att fastighetsbolaget inte bevisat att det lidit någon ekonomisk skada. Domen belyser bland annat intressanta frågor om skadeberäkning enligt ABK 09.

Bakgrund till tvisten

Tvisten har sin bakgrund i ett byggprojekt under 2019–2020 där fastighetsbolaget renoverade och byggde ut lokaler för sin hyresgäst i Göteborg. För projektet anlitades en konsult för vissa tjänster såsom projektledning och kalkylering. Parterna var överens om att standardavtalet ABK 09 var tillämpligt. Tvisten kom att handla om skada som fastighetsbolaget menade att konsulten hade orsakat fastighetsbolaget i utförandet av uppdraget. Tingsrätten ogillade fastighetsbolagets talan, varefter domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige (mål nr T 3537-24).

Krav och påstådd vårdslöshet

Fastighetsbolaget påstod bland annat att konsulten hade orsakat skador genom brister i kalkylarbetet och ÄTA-hanteringen under projektet. I dessa delar menade fastighetsbolaget att bolaget, om konsulten utfört sitt arbete korrekt, hade kunnat förhandla fram kompensation från bolagets hyresgäst, alternativt avstått från att genomföra byggprojektet eller ÄTA-arbeten.

Fastighetsbolaget påstod även att konsulten hade varit vårdslös vid projektledningen, samordningen och inhämtande av dokumentation samt att detta orsakat fastighetsbolaget merkostnader.

Hovrättens fann att skadan inte var styrkt

Den bestämmelse i ABK 09 som behandlar konsulters skadeståndsansvar återfinns i ABK 09 kap. 5 § 1. Hovrätten konstaterade att det första steget i prövningen var att pröva om fastighetsbolaget hade drabbats av några skador.

Fastighetsbolaget menade, enligt hovrätten, att om konsulten hade utfört sitt arbete på korrekt sätt så hade fastighetsbolaget antingen avstått från att genomföra byggprojektet (eller ÄTA-arbeten) eller säkerställt att fördyringarna ersattes av hyresgästen. I båda fallen hade fastighetsbolaget alltså undgått att drabbas av de påstådda merkostnaderna.

Enligt hovrätten innehöll skadeberäkningen därmed ett hypotetiskt resonemang om hur tillkommande kostnader skulle ha hanterats vid hyresförhandlingarna, om de hade varit kända för fastighetsbolaget och hyresgästen. Hovrätten slog därefter fast att hypotetiska resonemang ofrånkomligen innehåller antaganden som medför bedömningssvårigheter.

Hovrätten gick därefter vidare till att påpeka att det var fastighetsbolaget, i egenskap av skadelidande, som hade bevisbördan för att bolaget hade drabbats av en skada och för skadans storlek.

Hovrätten konstaterade att fastighetsbolaget inte lyckats uppfylla sin bevisbörda för att skada faktiskt uppstått. Vad gällde de vittnen som hörts om det hypotetiska händelseförloppet – att hyresgästen skulle ha betalat mer eller att byggprojektet skulle ha stoppats vid högre merkostnader – lämnade dessa enligt hovrätten ”vaga och obestämda” uppgifter om det. En central del av fastighetsbolagets skriftliga bevisning var en lista på utförda och kommande arbeten som skulle styrka de olika skadeposterna. Hovrätten menade dock att listan inte kunde tillmätas något nämnvärt bevisvärde eftersom personen som sammanställt den inte hörts om detta och beloppen inte var kopplade till verifierbara fakturor.

Domstolen undersökte även möjligheten att tillämpa bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken, men konstaterade att det fanns en grundläggande brist i utredningen kring skadans förekomst och storlek och att därför inte förelåg förutsättningar att uppskatta skadan enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.

Bevislättnad enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken
Bestämmelsen innebär att skadelidande kan få en bevislättnad om full bevisning rörande en skada inte alls eller endast med svårighet kan föras. Domstolen kan i sådana fall uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Enligt praxis krävs dock för att regeln ska tillämpas att den skadelidande lägger fram skälig utredning.

Eftersom fastighetsbolaget misslyckades med att bevisa den grundläggande förutsättningen – att en ekonomisk skada faktiskt uppstått – ogillades hela käromålet utan att domstolen behövde ta ställning till övriga rekvisit i ABK 09 kap. 5 § 1.

Domen visar vikten av att kunna styrka sin skada

Domen är ett tydligt exempel på betydelsen av bevisbördans placering. Det är inte tillräckligt för en beställare att enbart påstå att en konsults fel har lett till ökade kostnader. För att nå framgång med ett skadeståndskrav krävs robust bevisning som konkret visar att en ekonomisk skada har uppstått och hur stor den är. Allmänna och hypotetiska resonemang, ospecificerade kostnadslistor och vaga vittnesmål räcker sällan för att uppfylla beviskravet. Om man ändå baserar sitt krav på ett hypotetiskt resonemang – som att man skulle ha fått mer betalt av en hyresgäst om konsulten inte varit vårdslös – bör man vara än tydligare med sin bevisning.