Artikel Ingen hindersersättning trots förskjutning i tidplan

I en färsk dom från Hovrätten för Västra Sverige har domstolen bland annat prövat om en entreprenör kan ha rätt till hindersersättning på grund av att ett moment i en entreprenad blivit försenat utan att kontraktstiden har påverkats.

Bakgrund

En beställare hade handlat upp en entreprenör för att totalrenovera fönster och fasad på en skolbyggnad. Entreprenaden skulle enligt parternas avtal vara färdigställd och tillgänglig för slutbesiktning den 30 oktober 2020, men kom slutligen att färdigställas och godkännas vid slutbesiktning i januari 2021. För entreprenaden gällde ABT 06.

Entreprenören väckte talan mot beställaren och yrkade bland annat ersättning för förseningskostnader. Tvisten har nu avgjorts av Hovrätten för Västra Sverige (mål nr T 1438-24). I målet tar hovrätten bland annat ställning till om en entreprenör har rätt till hindersersättning när moment i entreprenörens tidplan har förskjutits utan att sluttiden har försenats.

Hovrättens bedömning

Entreprenörens krav på förseningsersättning grundade sig i att beställaren hade bestämt sig för att ändra utförandet av de fönster som entreprenören skulle renovera på skolbyggnaden. Hovrätten kom fram till att det ändrade utförandet i sig utgjorde ett ÄTA-arbete och att entreprenören hade rätt till ersättning för de merkostnader ändringen innebar i form av arbete och material.

Entreprenören menade även att fönsterarbetena inte kunnat utföras i enlighet med den upprättade tidplanen på grund av beställarens ändringsbeslut. Detta hade enligt entreprenören orsakat merkostnader i form av bland annat utökad hyra av byggställningar och personalbodar. Entreprenören gjorde i första hand gällande att merkostnaderna skulle ersättas enligt reglerna för ÄTA-arbeten, i andra hand enligt regeln om väsentlig rubbning och i tredje hand enligt bestämmelsen om hinder. Beställaren bestred allt detta.

Hovrätten ansåg inte att entreprenören hade visat att de nämnda merkostnaderna skulle ersättas som ett ÄTA-arbete. Inte heller tyckte hovrätten att merkostnaderna kunde ersättas inom ramen för reglerna om väsentlig rubbning. Hovrätten prövade därför om entreprenörens merkostnader kunde ersättas enligt bestämmelserna om hinder.

Av ABT 06 kap. 5 § 4 följer att entreprenören har rätt till ersättning för den kostnad som orsakas genom hinder enligt ABT 06 kap. 4 § 3 första punkten. Enligt ABT 06 kap. 4 § 3 första punkten har entreprenören rätt till erforderlig förlängning av kontraktstiden om denne hindras att färdigställa kontraktsarbetena inom kontraktstiden på grund av omständighet som beror på beställaren eller något förhållande på beställarens sida. Rätten till tidsförlängning enligt ABT 06 kap. 4 § 3 relaterar således enbart till kontraktstiden, vilket något förenklat är tiden för att utföra samtliga kontraktsarbeten.

Utredningen i målet visade att beställaren hade dröjt med att lämna besked om fönstrens utformning, trots att entreprenören vid upprepade tillfällen efterfrågat detta. Till följd av det sena beskedet kunde monteringen av fönstren inte påbörjas förrän i augusti 2020, vilket var senare än vad entreprenören initialt planerat. De sista fönstren monterades under november 2020, det vill säga månaden efter kontraktstidens utgång.

Entreprenören hävdade att den på grund av det påstådda hindret haft merkostnader dels under kontraktstiden, dels efter kontraktstidens utgång.

Hovrätten konstaterade att det finns visst stöd i den entreprenadrättsliga litteraturen för att entreprenören kan ha rätt till ersättning på grund av hinder även om kontraktstiden inte överskrids – det vill säga rätt till ersättning för merkostnader som uppkommit under kontraktstiden till följd av att delmoment förskjutits. Hovrätten menade att om ett hinder har medfört en förskjutning av tider i entreprenörens tidplan måste det åtminstone krävas att tidplanen är överenskommen mellan parterna för att entreprenören ska kunna ha rätt till ersättning. Beställaren hävdade att den tidplan som entreprenören hänvisade till var entreprenörens interna tidplan och att den därför saknade betydelse eftersom den enda tid parterna haft att förhålla sig till var kontraktstiden, dvs. att entreprenaden skulle vara färdigställd den 30 oktober 2020. Hovrätten ansåg inte att det var visat att entreprenörens tidplan var överenskommen mellan parterna. Ersättning för entreprenörens påstådda merkostnader kunde därför endast utgå för merkostnader som uppkommit efter kontraktstidens utgång – förutsatt att kostnaderna berott på ett hinder som orsakats av beställaren.

I denna fråga kom domstolen fram till att entreprenören inte lyckats visa att det var beställarens sena besked i fönsterfrågan som medfört att entreprenadarbetena inte kunnat slutföras inom kontraktstiden. Entreprenören hade med andra ord inte lyckats visa att merkostnaderna efter kontraktstidens utgång berodde på ett hinder som orsakats av beställaren. Därför saknade entreprenören rätt till ersättning för kostnaderna med stöd av ABT 06 kap. 5 § 4.

Vad kan vi lära oss från domen?

Hovrättens dom ger ledning i en omdiskuterad fråga, nämligen om entreprenören kan ha rätt till ersättning för merkostnader till följd av ”inre” hinder inom kontraktstiden. Domen öppnar upp för att en entreprenör kan ha rätt till ersättning för hinderskostnader även under kontraktstiden, exempelvis för att ett arbetsmoment i tidplanen förskjuts framåt i tiden utan att detta nödvändigtvis påverkar sluttiden. En av förutsättningarna för detta är enligt hovrätten dock att parterna har kommit överens om en tidplan. Domstolen skriver att det åtminstone krävs en överenskommen tidplan. Vad som ytterligare kan krävas framgår inte av domen.

Domen är också en viktig illustration av att det krävs övertygande bevisning för att som entreprenör vinna framgång med sitt krav på ersättning för hinderkostnader – oavsett om frågan rör merkostnader som uppstått under kontraktstiden eller efter dess utgång.

Domen har inte överklagats och har därmed vunnit laga kraft.