Artikel Järnvägsbolag förlorar lax – Ansvarsfriskrivning upprätthålls

Svea hovrätt har i en ny dom prövat om en avtalad ansvarsfriskrivning ska jämkas enligt 36 § avtalslagen (AvtL). I domen gör hovrätten intressanta uttalanden vilka sammantaget talar för att det alltjämt ställs höga krav för att avtalsvillkor ska kunna jämkas eller lämnas utan avseende i ett kommersiellt avtalsförhållande mellan två jämbördiga parter.

Bakgrund

Ett norskt statligt ägt järnvägsbolag träffade ett avtal med Trafikverket. Detta så kallade trafikeringsavtal är en form av avtal som är nödvändigt för att få utföra järnvägstransporter i Sverige. Enligt trafikeringsavtalet var Järnvägsnätsbeskrivning 2019 (JNB 2019) i dess helhet gällande mellan parterna. JNB 2019 har tagits fram av Trafikverket och innehåller bland annat villkor för att få tillgång till Trafikverkets tjänster och därmed också det svenska järnvägsnätet.

JNB 2019 innehåller en ansvarsfriskrivning som innebär att parterna inte är ersättningsskyldiga för annan skada än sakskada som parten har vållat den andra parten och att parterna under inga förhållanden är ersättnings- eller skadeståndsskyldiga för följdskada eller indirekt

Fakta: Sakskada, följdskada och indirekt skada
Sakskada är en direkt, fysisk skada på egendom (till exempel ett förstört golv vid en vattenläcka). Följdskada är en skada som uppstår som en direkt konsekvens av sakskadan (såsom mögel som uppstår efter vattenläckan). Indirekt skada avser mer avlägsna ekonomiska förluster såsom produktionsbortfall eller utebliven vinst (exempelvis om en fabrik till följd av olyckan står stilla och förlorar intäkter).

Under 2019 färdades ett tåg tillhörande järnvägsbolaget med 15 vagnar färsk lax från Narvik till Oslo via Sverige. I närheten av Gällivare spårade tåget ur på grund av ett rälsbrott. Olyckan medförde skador på vagnar och räls samt ledde till att den fraktade laxen blev förstörd. Trafikverket ersatte järnvägsbolaget för sakskadorna på järnvägsvagnarna och efter en uppgörelse ersatte Trafikverket även värdet av den förstörda laxen till järnvägsbolagets kund.

Förutom att urspårningen orsakade sakskador medförde den även ett stopp för järnvägstrafiken förbi olycksplatsen i cirka en vecka. Under denna tid kunde järnvägsbolaget således inte nyttja järnvägen som planerat. Med anledning av detta väckte järnvägsbolaget talan mot Trafikverket för att få ersättning för den skada som tågstoppet medfört.

Tvisten

Järnvägsbolaget begärde i såväl tingsrätten som hovrätten ersättning från Trafikverket för utebliven vinst, onyttiga kostnader, utredningskostnader och andra interna kostnader. Ersättningskravet uppgick totalt till 3 161 530 norska kronor jämte ränta. Parterna var ense om att kravet omfattades av ansvarsfriskrivningen i avtalet, men enligt järnvägsbolaget skulle ansvarsfriskrivningen jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § AvtL. Enligt denna bestämmelse får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffande förhållanden och omständigheterna i övrigt. Grunden för järnvägsbolagets talan var att Trafikverket agerat vårdslöst genom att inte vidta tillräckliga säkerhets- och underhållsåtgärder på rälsen och att järnvägsbolagets möjlighet att påverka avtalsvillkoren var begränsade eftersom dessa upprättats av Trafikverket.

Trafikverket bestred ansvar i båda instanser. Trafikverket medgav att verket vållat skadan, men menade att ansvarsfriskrivningen skulle upprätthållas. Trafikverket bestred vidare att det förfarit vårdslöst.

Hovrättens prövning

I Svea hovrätts dom (mål T 10437-23) konstaterade domstolen inledningsvis att 36 § AvtL förutsätter en helhetsbedömning av den aktuella situationen och att tillämpningen alltid ska göras nyanserat, på sakliga grunder och med viss återhållsamhet. Enligt domstolen bör principen om avtalsfrihet ges särskild tyngd inom den kommersiella avtalsrätten och det bör allmänt sett krävas väsentligt mer för att ett avtalsvillkor ska anses oskäligt i ett kommersiellt förhållande, i vart fall mellan jämnstarka parter. Bedömningen av en ansvarsfriskrivnings oskälighet enligt 36 § AvtL tar enligt domstolen i grunden sikte på frågan om friskrivningen, med hänsyn till samtliga omständigheter, utgör en orimlig riskavvägning mellan parterna. Hovrätten hänvisade i denna del till NJA 2022 s. 354 och anförde att en central del i bedömningen av om en ansvarsfriskrivning ska jämkas är graden av oaktsamhet på skadevållarens sida men att möjligheterna till försäkringsskydd på ömse sidor och hur centralt det åtagande som åsidosatts är ska inverka på bedömningen.

Därefter gick hovrätten vidare till att pröva om friskrivningen i JNB 2019 var oskälig.

Eftersom friskrivningen gäller för båda parters rätt till skadestånd och det inte framkommit att denna fördelning på ett beaktansvärt sätt skulle vara snedvriden eller obalanserad ansåg hovrätten att friskrivningen inte var oskälig med hänsyn till villkorets innehåll. Hovrätten ansåg inte att omständigheten vid avtalets tillkomst – att Trafikverket bestämt innehållet i JNB 2019 – utgjorde skäl att jämka ansvarsfriskrivningen med stöd av 36 § AvtL.

Vidare prövade hovrätten om ansvarsfriskrivningen kunde anses oskälig på grund av senare inträffade förhållanden. Hovrätten påtalade i denna del att det kan finnas skäl att jämka eller lämna friskrivningen utan avseende om det kan konstateras att friskrivningen slår på ett oskäligt sätt i den uppkomna situationen. Här anförde domstolen att det, trots att Trafikverket vållat skadan, inte framkommit att någon part haft bättre möjlighet än den andra att försäkra sig mot skadorna som följde av rälsbrottet.

I prövningen av om oskälighet förelåg på grund av senare inträffade förhållanden gick domstolen vidare till att bedöma om Trafikverket orsakat skadorna genom vårdslöshet. I denna bedömning beaktade domstolen bland annat vilka krav som kan ställas på att Trafikverket vidtar rimliga säkerhetsåtgärder. Trafikverket hade i målet redogjort för bland annat sina underhålls- och kontrollrutiner. Domstolen fann mot bakgrund av detta att Trafikverket hade vidtagit rimliga säkerhetsåtgärder och att verket därmed inte hade förfarit vårdslöshet. Det fanns således inte heller grund för jämkning på grund av senare inträffande förhållanden.

Hovrätten fann sammanfattningsvis att det saknades skäl att jämka villkoret om ansvarsfriskrivningen i JNB 2019 enligt 36 § AvtL. Ansvarsfriskrivningen stod sig således och järnvägsbolaget erhöll ingen ytterligare ersättning från Trafikverket.

Vår kommentar

Av domen kan det utläsas att principen om avtalsfrihet väger tungt i kommersiella förhållanden och att det generellt sätt krävs mycket för att en ansvarsfriskrivning ska anses oskälig i ett avtal mellan jämnstarka parter. Frågan om en ansvarsfriskrivning utgör en orimlig riskavvägning mellan parterna ska enligt hovrätten vara utgångspunkten i prövningen om villkoret är oskäligt enligt 36 § AvtL. Avtalsvillkor om ansvarsfriskrivning kan jämkas bland annat om motparten förfarit vårdslöst eller om villkoret upprättats ensidigt av ena parten utan möjlighet till förhandling och villkoren är obalanserade.