Artikel Restaurang vid Slussen har rätt till miljoner i skadestånd av Stockholms kommun

24 november 2020
   

Sedan början av 2016 har Stockholms kommun vidtagit omfattande rivnings- och byggnationsarbeten i och omkring Slussen, för att realisera den omdaning av området som beslutades genom en detaljplan 2013. Arbetena beräknas pågå till 2025.

En restaurang belägen i omedelbar närhet till arbetsområdet har begärt ersättning av kommunen för sin minskade omsättning sedan arbetena påbörjades. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har i slutet av oktober 2020 beslutat att kommunen ska betala 18 570 000 kr till restaurangen (dom 2020-10-23 i mål nr M 3152-18).

Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken

restaurang skadestånd

Restaurangen baserade sin talan på skadeståndsreglerna i 32 kap. miljöbalken. Dessa regler stadgar bland annat att om en verksamhet på en fastighet orsakar skada i sin omgivning genom en störning som inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden, så ska skadan ersättas av den som är skadeståndsansvarig (32 kap. 1 och 6 §§ miljöbalken). I 32 kap. 3 § miljöbalken listas ett antal störningar som kan medföra skadestånd, bland annat buller och skakningar. Sist i listan, som punkt 8, anges att även ”annan liknande störning” kan medföra skadestånd.

Restaurangen gjorde gällande att arbetena vid Slussen har stört restaurangverksamheten genom förfulning av landskapsbilden, buller, skakningar samt olika former av tillgänglighetsstörningar.

Kommunen bestred att projektet har gett upphov till de påstådda störningarna, samt menade att om det förelåg några störningar så medför de inte rätt till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Domstolen prövade först om någon ersättningsgrundande störning förelåg.

Förfulning av landskapsbilden

Domstolen började sin bedömning med att konstatera att en estetisk förändring av närmiljön kan utgöra en sådan störning som kan ge rätt till skadestånd enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 miljöbalken (förfulningen kan alltså ses som en ”annan liknande störning”). Enligt domstolen hade utblickarna mot Stockholms stadssiluett inte påverkats i negativ riktning för sittande gäster i restaurangen, utöver genom ett antal byggkranar under den inledande fasen av arbetena.

Restaurangen påstod även att förfulningen låg i att stadsmiljön närmast restaurangen förvandlats till en byggarbetsplats. Domstolen noterade dock att den estetiska förändringen i form av att det var en arbetsplats under och runt restaurangen inte var permanent. Sammantaget hade restaurangen därför inte visat att utsikten från dess lokaler under åren 2016–2018 förändrats på ett sätt som utgör en störning enligt miljöbalken.

Buller och skakningar

Domstolen gick därefter över till att pröva om det hade förekommit skadeståndsgrundande buller och/eller skakningar. Frågan bedömdes mot bakgrund av parternas bevisning om främst störningarnas art, intensitet och omfattning. Enligt anställda på restaurangen upplevde gästerna sprängningarna som obehagliga, och pålningsarbetena på arbetsplatsen gav upphov till buller och vibrationer. Vid något tillfälle var vibrationerna så kraftiga att glas ramlade ner från hyllorna. När störningar från pålningen var som värst gick det inte heller att prata i normal samtalston.

Restaurangens bild av bullret och skakningarna motsades inte av den bevisning som kommunen hade lagt fram. Sammantaget ansåg rätten därför att restaurangen hade visat att dess verksamhet under perioden år 2016–2018 utsatts för buller och skakningar, och att det utgjorde störningar enligt miljöbalken.

Tillgänglighetsstörningar

Den sista form av störning som mark- och miljödomstolen prövade var om de tillgänglighetsstörningar som restaurangen upplevt sig drabbas av utgjorde en ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § första stycket 8.

På grund av att bilvägar och dylikt hade stängt på grund av arbetena hade det sedan sommaren 2016 inte längre varit möjligt för fordonstrafik att stanna vid huvudentrén till restaurangen. Dessutom har möjligheten för gångtrafikanter och kollektivtrafikresenärer att nå huvudentrén försämrats genom längre gångvägar. Dessa förändringar utgjorde enligt domstolen andra liknande störningar enligt miljöbalken.

Restaurangens skada till följd av störningarna

Efter att ha konstaterat att restaurangen drabbats av störningar i form av buller, skakningar och tillgänglighetsstörningar gick domstolen vidare till att pröva om restaurangen lidit någon skada till följd av störningarna. Domstolen fann att det förelåg en skillnad på cirka 18 500 000 kr mellan restaurangens prognosticerade och verkliga resultat för åren 2016–2018. Denna summa utgjorde enligt domstolen en skada som restaurangen lidit.

Korrelationen mellan störningarna och skadan var enligt domstolen ”perfekt”; när arbetena med projekt Slussen startade på allvar i början av år 2016 så blev också de negativa konsekvenserna för restaurangens resultat märkbara. Inga av kommunens alternativa förklaringar till restaurangens negativa utveckling (till exempel att kvaliteten på maten och servicen sjunkit) godtogs av domstolen. Mark- och miljödomstolen ansåg därför att restaurangen hade bevisat att det förelåg ett orsakssamband mellan skadan och störningarna.

Invändningar att störningarna måste tålas

Kommunen påstod under processen att eventuella störningar som orsakats av Slussenprojektet måste tålas, dels eftersom det är vanligt med den här typen av infrastrukturprojekt i en växande storstadsmiljö, dels eftersom det aktuella projektet är av stort allmänintresse.

Den första invändningen byggde kortfattat på att det enligt kommunen genomförs flera liknande infrastrukturprojekt i Storstockholm, till exempel utbyggnaden av tunnelbanan, och att störningarna därmed skulle vara orts- eller allmänvanliga.

Mark- och miljödomstolen började med att konstatera att begreppet ortsvanlighet inte ska bedömas utifrån förhållandena i Storstockholm, utan prövningen ska inskränkas till ett mer begränsat område (i detta fall Stockholms innerstad). Det går enligt domstolen inte heller att jämföra Slussenprojektet med de tunnelprojekt som genomförs i Stockholm, då störningarna vid anläggandet av tunnlar skiljer sig åt från störningarna vid projekt ovan jord.

De störningar som projektet gett upphov till kan därmed enligt domstolen inte betraktas som vanliga på platsen (ortsvanliga). Störningarna kan inte heller betraktas som vanligt förekommande på annan plats under jämförliga förhållanden (allmänvanliga).

Vad gäller den andra invändningen, att störningarna skäligen bör tålas, ansåg domstolen att störningarna inte skäligen bör tålas av restaurangen, främst med hänsyn till att de pågått under en mycket lång tid och att de har gett upphov till en betydande skada. Att projektet är en samhällsnyttig verksamhet förändrade inte den bedömningen. Inte heller faktumet att kommunen har gjort betydande ansträngningar för att minimera negativa effekter av störningarna medförde att restaurangen behövde tåla störningarna.

Kommunen var alltså skyldig att ersätta restaurangen för den skada som uppkommit.

Kommentar

Domen har överklagats till Mark- och miljööverdomstolen, vilken kan komma att ändra utgången i målen. Trots detta kan domen tjäna som exempel på att den som bedriver eller låter bedriva störande verksamhet på en fastighet – såsom omfattande byggarbeten – löper en risk att behöva betala skadestånd till omgivande verksamheter.

Det är viktigt att notera att ansvarsfördelningen för skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken regleras i kap. 5 § 13 AB 04/ABT 06. Enligt bestämmelsen är beställaren i förhållande till entreprenören ansvarig för den skadeståndsskyldighet som entreprenören enligt 32 kap. miljöbalken har mot tredje man, om entreprenören kan visa att denne inte rimligen kunnat förebygga eller begränsa skadan. Om den skadelidande riktar anspråket mot entreprenören kan alltså denne i sin tur kräva ersättning av beställaren, förutsatt att entreprenören kan visa att den inte rimligen kunnat förebygga eller begränsa skadan.