Artikel Underentreprenör ansvarade för skador på hjälpmedel

Hovrätten för Västra Sverige har i en ny dom prövat om en underentreprenör var ansvarig för skador på en förhyrd pråm enligt reglerna om vårdplikt och om AB 04 utgjorde avtalsinnehåll. I domen behandlas intressanta frågor om vem som bär ansvaret för uppkomna skador på förhyrd egendom.

Bakgrund

En underentreprenör skulle utföra vissa rivningsarbeten och behövde för detta använda en pråm. Pråmen användes för transporter på vatten och för att utföra arbete från. Underentreprenören beslutade därför att hyra en pråm av ett hyresbolag. Pråmen genomgick en besiktning såväl inför uthyrningen som vid återlämningen. I samband med besiktningen vid återlämningen konstaterades flera skador på pråmen. Hyresbolaget menade att skadorna hade uppkommit under hyrestiden och krävde därför skadestånd för dessa. Detta prövades av Hovrätten för Västra Sverige i mål nr. T 3576-24.

Hovrättens bedömning

Underentreprenören var inte strikt ansvarig för skadorna

Underentreprenören hade under rivningsentreprenadens gång hyrt flera olika arbetsredskap av hyresbolaget. Inför den första uthyrningen av arbetsredskap träffade parterna ett avtal som innefattade en offert, bilagda allmänna villkor samt en hänvisning till AB 04. Hyresbolaget gjorde i första hand gällande att underentreprenören, genom en tillämpning av hyresbolagets allmänna villkor, hade ett strikt ansvar för skadorna på pråmen. Detta trots att hyran av pråmen reglerades i ett separat hyresavtal som inte hänvisade till de allmänna villkoren eller AB 04.

En fråga i målet var därmed om hyresbolagets allmänna villkor (och AB 04) var avtalsinnehåll i parternas hyresavtal avseende pråmen. Hovrättens fann, på samma grunder som tingsrätten, att vare sig de allmänna villkoren eller AB 04 var avtalsinnehåll i parternas hyresavtal om pråmen. Tingsrättens bedömning, som hovrätten alltså delade, var att det hade ingåtts ett skriftligt avtal om pråmen som inte hänvisade till vare sig offerten, de allmänna villkoren eller AB 04. Parterna hade inte heller diskuterat de allmänna villkoren eller AB 04 vid ingåendet av pråmhyresavtalet. Det var därför inte visat att någon av dessa handlingar utgjort avtalsinnehåll avseende hyran av pråmen.

Eftersom hyresbolagets allmänna villkor inte var tillämpliga, och då hyresavtalet för pråmen inte reglerade frågor om skadeståndsansvar, konstaterade hovrätten att underentreprenören inte hade ett strikt ansvar för skadorna. Hovrätten gick därför vidare till att pröva hyresbolagets andrahandsinställning – att underentreprenören hade ett skadeståndsansvar enligt dispositiv rätt (det vill säga de utfyllande regler som gäller om parterna inte har avtalat om något annat).

Underentreprenören ansvarade för skadorna enligt reglerna om vårdplikt

Hovrätten konstaterade att en hyrestagare enligt dispositiv rätt har en vårdplikt för hyrd egendom. Detta innebär att hyrestagaren anses ha ett presumtionsansvar för skador som uppkommer på den förhyrda egendomen under hyrestiden.

Presumtionsansvaret innebär att det först ligger på uthyraren att bevisa att skador har uppkommit på egendomen under hyrestiden. Om uthyraren kan visa detta är det sedan upp till hyrestagaren att framföra alternativa skadeorsaker som innebär att skada uppkommit utan dennes vårdslöshet och göra det ”klart mera sannolikt” att skadan beror på en sådan orsak (än att det beror på hyrestagarens vårdslöshet). Om hyrestagaren inte klarar av detta ansvarar denne för skadorna.

I enlighet med denna prövningsordning började hovrätten med att pröva om hyresbolaget hade bevisat att de skador bolaget gjorde gällande uppstod under den tid som underentreprenören hyrde pråmen. Hovrätten kom fram till att hyresbolaget hade bevisat att de skador som bolaget gjort gällande, med undantag för ett par färgskador, hade uppkommit under hyrestiden.

Nästa steg av hovrättens prövning var om de alternativa skadeorsaker som underentreprenören hade framfört innebar att denne undgick ansvar för skadorna. Hovrätten fann dock att underentreprenören inte hade lyckats göra det klart mera sannolikt att skadorna uppkommit av annan anledning än underentreprenörens vårdslöshet. Underentreprenören ansvarade därför för skadorna på pråmen, med undantag för ovan nämnda färgskador.

Hovrätten gick därefter över till att bedöma hur mycket underentreprenören skulle få betala. Det är nämligen upp till den som kräver ersättning (i detta fall hyresbolaget) att bevisa att skadan uppgår till det belopp som yrkas i tvisten. I det här fallet handlade det om reparationskostnader och hyreskostnader under reparationsperioden (hyresbolaget hade nämligen i sin tur hyrt pråmen av en annan uthyrare och återlämnade den först efter reparationerna). Hovrätten fann att hyresbolaget hade bevisat att hyresbolaget haft hyreskostnader under reparationsperioden och nästintill samtliga reparationskostnader.

Kommentar

Den allmänna hållningen i svensk rätt är att ett standardavtal, som AB 04, inte automatiskt utgör avtalsinnehåll, utan måste hänvisas till i det enskilda avtalet. För att ett standardavtal ska bli del av ett avtal krävs som huvudregel att motparten blivit uppmärksammad på att standardavtalet ska gälla innan avtalet tecknats. Hovrätten avvek inte från denna princip i det aktuella målet, utan slog fast att hyresbolagets allmänna villkor och AB 04 inte var tillämpliga eftersom parterna inte hade avtalat om det i hyresavtalet om pråmen.

Ett undantag från huvudregeln är om standardavtalet anses utgöra handelsbruk. Högsta domstolen har i ett avgörande från 2022 klargjort att om standardavtal – eller enskilda bestämmelser däri – har fått tillräcklig stadga och spridning i en viss bransch så kan de vara tillämpliga trots att parterna inte uttryckligen avtalat om dem, eftersom avtalet/bestämmelserna i så fall utgör handelsbruk. Domen rörde standardavtalet NSAB för speditions- och logistikbranschen. Det har efter domen diskuterats om även AB 04 och ABT 06 skulle kunna utgöra handelsbruk.

I den aktuella hovrättsdomen gjorde hyresbolaget gällande att hyrestagaren svarade för skadorna ”enligt följande alternativa och/eller samverkande skäl: 1) enligt parternas avtal, 2) med presumtionsansvar enligt allmänna kontraktsrättsliga principer för aktuell situation, 3) enligt handelsbruk/sedvänja inom sjönäringen och entreprenadbranschen…”. Detta är enda gången som handelsbruk nämns i domen.

Hovrätten tycks alltså inte ha tagit ställning till om AB 04 är handelsbruk i entreprenadbranschen. Det går enbart att spekulera i vad som är anledningen till detta, men ett alternativ är att domstolen redan konstaterat att hyrestagaren ansvarade för skadorna enligt punkt två i listan ovan (dvs. enligt reglerna om presumtionsansvar).

Domen tydliggör vidare en hyrestagares ansvar att vårda förhyrd egendom. Med tanke på bevisbördans placering och det aktuella beviskravet är det viktigt för båda parter att dokumentera eventuella skador. För uthyraren är det bra att besiktiga egendomen före och efter hyrestiden, för att kunna bevisa att skadan inträffat under denna. Hyrestagaren bör också dokumentera när och hur eventuella skador på egendomen har uppkommit, för att på så sätt kunna undvika ansvar för skador som man inte anser att man har orsakat.