Artikel Hovrätten bekräftar beställares rätt till insyn i entreprenörers ekonomisystem

Hovrätten för Västra Sverige har i en deldom bland annat gett en beställare tillträde till en underentreprenörs ekonomisystem för att utreda om underentreprenören genom dolda rabatter, bonusar och liknande har debiterat överpriser för materialinköp. Domen berör även formkrav för tredjepartsavtal och tolkning av avtalsvillkor om insyn i ekonomin.

Bakgrund

I målet hade beställaren anlitat en generalentreprenör för att uppföra en tillbyggnad av ett sjukhus. Det var fråga om en utförandeentreprenad i samverkan och ersättningsformen var löpande räkning enligt självkostnadsprincipen i AB 04 kap. 6 §§ 9 och 10. Generalentreprenören hade i sin tur anlitat en samverkande underentreprenör avseende elinstallationer. Även för detta avtal gällde ersättning enligt löpande räkning i enlighet med självkostnadsprincipen.

Självkostnadsprincipen
Självkostnadsprincipen går förenklat ut på att entreprenören får ersättning för sina verkliga kostnader efter beaktande av rabatter (AB 04 kap. 6 §§ 9 och 10). Om entreprenören exempelvis köper in en viss vara för 100 kr men får 10 % rabatt så är den ersättningsgilla kostnaden bara 90 kr. Ett visst undantag gäller för årsomsättningsrabatter (se AB 04 kap. 6 § 10 p. 2).

Beställaren menade att underentreprenören debiterade överpriser för materialinköp. Av den anledningen innehöll beställaren betalning i förhållande till generalentreprenören och general­entreprenören innehöll i sin tur betalning i förhållande till underentreprenören. Underentreprenören ansökte därför om stämning mot generalentreprenören och general­entreprenören ansökte i sin tur om stämning mot beställaren.

De målen är ännu inte avgjorda. Beställaren har dock vid sidan av dessa tvister stämt underentreprenören och yrkat att underentreprenören bland annat ska bereda beställaren tillgång till underentreprenörens ekonomisystem.

Beställaren menade i korthet att de materialkostnader som underentreprenören redovisat inte motsvarade de verkliga kostnaderna, utan att det förekom dolda rabatter som underentreprenören inte redovisat. Underentreprenören hade med andra ord överfakturerat generalentreprenören, som i sin tur överfakturerat beställaren. För att kunna avgöra vad den verkliga kostnaden uppgick till ansåg beställaren att denne behövde insyn i hela underentreprenörens ekonomisystem samt tillgång till handlingar mellan underentreprenören och dennes grossister.

I målet gjorde beställaren gällande att denne har rätt till insyn eftersom underentreprenören genom underentreprenadavtalet med generalentreprenören har gett beställaren rätt att ta del av dokumentation hänförlig till kostnaderna i entreprenaden. Beställaren gjorde också gällande att beställaren enligt underentreprenadavtalet har rätt att med hjälp av underentreprenören få fullt tillträde till dennes ekonomisystem. Allt detta bestreds av underentreprenören. Frågan har numera prövats av Hovrätten för Västra Sverige i mål nr T 8058-24.

Dolda rabatter i byggbranschen
Frågan om dolda rabatter har diskuterats flitigt i byggbranschen de senaste åren. Konkurrensverket släppte under 2022 en rapport om konkurrensen i byggmaterialindustrin där myndigheten bland annat kritiserar retroaktiva och dolda rabatter som entreprenören erhåller utan beställarens vetskap. Boverket har även fått i uppdrag att utreda hur pristransparensen inom byggmaterialsektorn påverkar prisbildningen och förutsättningarna för effektiv konkurrens inom byggsektorn. Regeringen motiverar bland annat uppdraget med att retroaktiva och dolda rabatt- och bonussystem försvårar effektiv prisbildning och konkurrens genom att begränsa marknadsaktörernas tillgång till prisinformation eller dölja faktiska nettopriser.

Avtalsvillkoren

Den avtalsskrivning som huvudsakligen behandlas i domen – och som beställaren primärt menar ger rätt till insyn i underentreprenörens ekonomisystem – är följande: ”Entreprenaden genomförs i öppen samverkan varför också kostnaderna ska hanteras med full öppenhet och insyn för generalentreprenören och beställaren. Ett exempel på full insyn är att generalentreprenören och beställaren genom handledning eller hjälp av underentreprenören skall ges fullt tillträde till underentreprenörens ekonomisystem”. Därutöver anger underentreprenadavtalet på flera ställen att en öppen och transparent samverkan ska råda mellan parterna.

Den citerade skrivningen återfinns som sagt i ett avtal mellan generalentreprenören och underentreprenören. Beställaren är inte part i det aktuella avtalet. Klausulen utgör således ett tredjemansavtal, vilket är ett avtal som ger en tredje person (som inte är avtalspart) en självständig rättighet mot någon av avtalsparterna.

Hovrättens dom innefattade bland annat en prövning av om beställaren har en självständig rätt till insyn som kan göras gällande direkt mot underentreprenören samt en prövning av hur långt den rättigheten i så fall sträcker sig.

Hovrätten om tredjepartsavtal

Hovrätten konstaterade inledningsvis att underentreprenadavtalet är ett ”back-to-back”-avtal i förhållande till avtalet för generalentreprenaden. Det innebär att underentreprenadavtalet speglar avtalet i främre led och i mångt och mycket innehåller samma bestämmelser (bland annat det nu aktuella avtalsvillkoret om insyn).

I både främre och bakre led gällde AB 04 mellan parterna. Hovrätten ansåg att det aktuella avtalsvillkoret inte kunde ses som ”helt fristående från AB 04 och övriga kontraktshandlingar” samt att villkoret därför behövde tolkas ”utifrån en helhetsbedömning av de avtalshandlingar som gällt för entreprenaden”.

Underentreprenören påstod i tvisten att avtalsvillkoret, om det skulle ges den innebörd som beställaren påstod, i så fall utgjorde en ändring av den fasta bestämmelsen AB 04 kap. 6 § 10 som inte på korrekt sätt antecknats i AFC.111. Villkoret skulle därmed, enligt underentreprenören, inte gälla.

Ändring av fasta bestämmelser och täckbestämmelser
AB 04 och ABT 06 innehåller två typer av bestämmelser: fasta bestämmelser och täckbestämmelser. Täckbestämmelser är markerade med formuleringen ”om annat inte föreskrivits” eller liknande, och är därmed lättare att justera än fasta bestämmelser. Om man genom de administrativa föreskrifterna vill ändra fasta bestämmelser måste dessa ändringar listas i en särskild sammanställning (som i regel återfinns i AFC/AFD.111).

Som angetts ovan ansåg domstolen att villkoret skulle tolkas utifrån avtalshandlingarna för entreprenaden. Detta innebar dock inte enligt hovrätten att AB 04 var en del av ett avtal mellan beställaren och underentreprenören. En eventuell ogiltighet på grund av att formkraven i AB 04 inte hade följts hade därmed inte någon direkt betydelse för om beställaren gentemot underentreprenören kunde göra gällande den rätt som följde av avtalsbestämmelsen.

En sådan ogiltighet i förhållandet mellan generalentreprenören och underentreprenören kunde emellertid enligt hovrätten ”kunna ha betydelse för tolkningen av [beställarens] rätt enligt bestämmelsen”. Hovrätten fann dock att avtalsvillkoret inte var en ändring av AB 04 kap. 6 § 10 (utan endast ett tillägg till eller en komplettering av bestämmelsen) och att formkraven i AB 04 för ändring av fasta bestämmelser dessutom var uppfyllda.

Hovrätten om insynsfrågan

Efter att ha slagit fast att beställaren enligt avtalsvillkoret har rätt till insyn i förhållande till underentreprenören var nästa fråga hur långt den rättigheten sträcker sig.

Hovrätten utgick i domen från de principer för avtalstolkning som Högsta domstolen har slagit fast i rättspraxis. Sammanfattningsvis kan det sägas att domstolen först ska pröva om det finns en gemensam partsvilja vid avtalets ingående, dvs. om parterna gemensamt varit ense om att villkoret ska förstås på ett visst sätt. Om någon sådan partsvilja inte kan konstateras får domstolen i stället göra en tolkning av avtalet utifrån objektiva grunder. Denna tolkning utgår bland annat från avtalets ordalydelse (vad bestämmelsen rent språkligt har för innebörd), avtalets systematik (hur avtalet i sin helhet är uppbyggt) och dispositiv rätt (vad som hade gällt om parterna inte avtalat om annat).

Hovrätten konstaterade inledningsvis att det inte gick att fastställa någon gemensam partsvilja.

Domstolen gick därefter vidare och konstaterade att det inte av bestämmelsens ordalydelse gick att avgöra om rätten avser tillträde till hela ekonomisystemet eller endast till de delar av ekonomisystemet som hänför sig till den aktuella entreprenaden, men att formuleringen i bestämmelsen gav stöd för att beställaren hade tillerkänts en ”långtgående rätt till insyn och granskning”.

Hovrätten menade även att avtalets systematik inte gav någon närmare vägledning avseende hur avtalsvillkoret ska tolkas, och att det inte heller finns någon dispositiv rätt som kan ge vägledning för tolkningen.

Hovrätten övergick därefter till att tolka bestämmelsen utifrån en övergripande rimlighetsbedömning. Domstolen började bedömningen med att konstatera att avtalsvillkoret inte kunde ”tolkas på annat sätt än att [beställaren] ges en långt mer omfattande rätt till insyn än den rätt att granska originalverifikationer som en beställare har enligt AB 04 kap. 6 § 10 p. 4”. Hovrätten noterade även att avtalsvillkoret måste ses mot bakgrunden att det var fråga om en entreprenad under öppen samverkan på löpande räkning enligt självkostnad, vilket bör förutsätta ett stort mått av öppenhet och transparens mellan parterna.

Enligt domstolen skulle det innebära en orimlig balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter att ge beställaren rätt till fullt tillträde till hela underentreprenörens ekonomisystem, men att beställaren måste ges fullt tillträde till ekonomisystemet, såvitt avser all fakturering och alla underentreprenörens materialkostnader i entreprenaden.

Hovrätten fäste därefter vikt vid att det under processen framkommit ”att det kan finnas frågetecken kring hur krediteringar och kostnader har bokförts hos [underentreprenören] samt att det förefaller finnas ett allmänt problem med bland annat dolda rabattupplägg i branschen”. Mot denna bakgrund fann domstolen att även om avtalet endast reglerar själva entreprenaden och det är kostnader hänförliga till underentreprenören som ska kontrolleras, så måste beställaren ges en rätt till ekonomisystemet som till viss del går utanför den aktuella entreprenaden. Detta för att kunna granska alla kostnader som faktiskt hänför sig till entreprenaden, även om de bokförts på något annat sätt. Beställaren gavs därför bland annat tillträde till alla krediteringar och betalningar från grossister, oavsett vilket projekt de påstås tillhöra.

Hovrätten konstaterade även att syftet med bestämmelsen måste vara att beställaren vid behov ska kunna granska samtliga handlingar som har betydelse för fastställandet av nettokostnaderna i entreprenaden, och att ”mot bakgrund av vad som framkommit om hur det i branschen fungerar med listpriser och rabattsystem är det enligt hovrätten tydligt att det inte alltid räcker att granska fakturor, utan att man kan behöva titta på betydligt fler handlingar för att få en fullständig bild”. På grund av detta fick beställaren även rätt att ta del av bland annat prislistor, rabattbrev, bonusar och dylikt som underentreprenören – eller något annat bolag i koncernen – erhållit och som rör inköp av material till entreprenaden.

En skillnad mot tingsrättsdomen är att hovrätten ansåg att beställaren även hade rätt att ta del av dokumentation som utvisar samtliga årsomsättningsrabatter som underentreprenören, eller underentreprenörens koncern, erhållit. Detta är en typ av rabatter som enligt AB 04 tillfaller entreprenören. Hovrätten konstaterade emellertid att ”mot bakgrund av vad som framkommit om oklarheterna kring storleken på [underentreprenörens] årsomsättningsrabatter samt hur dessa hanterats av bolagen inom koncernen kan även information om dessa rabatter ha betydelse för fastställande av nettokostnaderna i Entreprenaden.”

Lärdomar från deldomen

Klausuler som kan ses som tredjepartsavtal är förhållandevis vanliga, både som en del av en ekonomisk uppföljning (likt i detta fall) och som ett led i arbetet mot osund konkurrens. I det sistnämnda fallet kan det till exempel vara fråga om en rätt att kontrollera underentreprenörer eller avvisa dem. Det är vanligt att klausulerna är en del av ett back-to-back-avtal, det vill säga att beställaren ställer krav på entreprenören att ta vissa krav vidare nedåt i kontraktskedjan.

Hovrättens dom är därför ett välkommet klargörande om hur sådana avtalsvillkor ska tolkas. Domstolens slutsats är även rimlig; den tredje parten har inte varit involverad i avtalsskrivandet i nedre led och eventuella formella brister bör därför som utgångspunkt inte drabba denna.

Vad gäller själva kärnfrågan – om beställarens rätt till insyn i underentreprenörens ekonomisystem – så bör det betonas att det domstolen prövar är om en viss bestämmelse i parternas avtal ger beställaren en sådan rätt. Målet handlar alltså inte om beställares rätt till insyn generellt.

Med det sagt så är det intressant att hovrätten, precis som tingsrätten, vid sin avtalstolkning fäster vikt vid att dolda rabatter är ett känt problem i byggbranschen. Det öppnar upp för att samma omständighet skulle kunna vara relevant som tolkningsdata även vid tolkningen av andra avtal och bestämmelser, såsom till exempel AB 04 eller ABT 06.

Vid entreprenader på löpande räkning så har beställaren exempelvis enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 10 rätt att granska ”samtliga originalverifikationer i den mån de avser kostnader enligt § 9”. Vad som är att klassa som en originalverifikation framkommer inte av AB 04 eller ABT 06. Mot bakgrund av att hovrätten slagit fast att det är ”tydligt att det inte alltid räcker att granska fakturor” för att fastställa nettokostnaderna så är det möjligt som beställare att argumentera för att begreppet originalverifikationer ska ges en vidare innebörd än enbart fakturor från underentreprenörer.

En annan fråga som AB 04 och ABT 06 inte besvarar är exakt vad som anses utgöra en årsomsättningsrabatt. Om entreprenören har fått flera eller stora rabatter på materialinköpen blir frågan viktig vid ersättningsberäkningen – enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 10 ska nämligen årsomsättningsrabatter gottskrivas entreprenören medan övriga rabatter ska gottskrivas beställaren.

Denna fråga tycks inte besvaras i domen. Det är dock enbart fråga om en deldom (det vill säga en dom som prövar en särskild fråga i ett mål) som handlade just om beställarens rätt till insyn. Själva målet i stort – som handlar om underentreprenörens och entreprenörens rätt till ersättning för entreprenaden – pågår fortfarande.