Artikel Ingen likviditet, fortsatt aktivitet – konkurs i tvist efter insynsdomen

I en uppmärksammad deldom från Hovrätten för Västra Sverige fick en beställare rätt till insyn i en underentreprenörs ekonomisystem för att utreda om underentreprenören genom dolda rabatter, bonusar och liknande hade debiterat överpriser för materialinköp. Kort därefter, innan resterande del av målet hunnit avgöras, försattes underentreprenören i konkurs. Detta väcker frågan vad som händer med en tvist när ett tvistande bolag går i konkurs. Och vad gjorde konkursboet i det aktuella fallet?

Tvisten i fråga

Beställaren hade anlitat en generalentreprenör för att uppföra en tillbyggnad av ett sjukhus. Det var fråga om en utförandeentreprenad i samverkan enligt AB 04 och generalentreprenören hade i sin tur anlitat en samverkande underentreprenör för elinstallationer. I båda led hade parterna avtalat om ersättning i enlighet med självkostnadsprincipen i AB 04, vilket något förenklat innebär att entreprenören får ersättning för sina verkliga kostnader efter att rabatter har beaktats (se AB 04 kap. 6 §§ 9 och 10).

Beställaren misstänkte i det aktuella målet att underentreprenören erhållit dolda rabatter, och att underentreprenören därför faktiskt inte haft de kostnader som fakturerades gentemot generalentreprenören. Beställaren innehöll därför betalning i förhållande till generalentreprenören, vilket ledde till att även generalentreprenören innehöll betalning i förhållande till underentreprenören.

Underentreprenören ansökte därför om stämning mot generalentreprenören och general­entreprenören ansökte i sin tur om stämning mot beställaren. Beställaren stämde därefter underentreprenören och yrkade att underentreprenören skulle bereda beställaren tillgång till underentreprenörens ekonomisystem. Underentreprenören bestred att den var skyldig att öppna upp sitt ekonomisystem för beställaren.

Det var den sistnämnda frågan som under slutet av 2025 prövades av Hovrätten för Västra Sverige. Som vi tidigare redovisat konstaterade hovrätten att beställaren enligt ett särskilt avtalsvillkor hade rätt till insyn i underentreprenörens ekonomisystem.

Kort efter att deldomen meddelats försattes underentreprenören i konkurs. Eftersom domen endast avsåg en delfråga i målet var tvisten i sin helhet inte slutligt avgjord. Domstolen hade endast tagit ställning till om beställaren hade rätt till insyn, den hade inte tagit ställning till om underentreprenören hade rätt till yrkad ersättning i förhållande till generalentreprenören och om generalentreprenören hade rätt till yrkad ersättning i förhållande till beställaren. Tvisten pågick med andra ord fortfarande när underentreprenören försattes i konkurs.

Kort om konkurser

När ett aktiebolag försätts i konkurs tas alla bolagets tillgångar i anspråk av ett konkursbo. Konkursboet är en självständig juridisk person som företräds av en konkursförvaltare. Konkursbolaget (det vill säga den juridiska person som försatts i konkurs) upphör inte att existera, utan under konkursen existerar konkursbolaget vid sidan av konkursboet.

Konkursförvaltarens uppdrag är att förvalta och fördela konkursboets tillgångar mellan borgenärerna. Konkursförvaltaren ska med andra ord försöka få in så mycket medel som möjligt, så att borgenärerna kan få så stor andel av sina fordringar mot konkursbolaget som möjligt ersatta.

I en konkurs förekommer olika typer av fordringar.

En massafordran är en skuld som har uppstått efter konkursbeslutet och som riktar sig direkt mot konkursboet. Det kan till exempel vara fråga om arvode till konkursförvaltaren. Denna typ av skulder betalas först.

En prioriterad fordran är en skuld som har förmånsrätt, och som därmed betalas i andra hand. Det kan till exempel vara fråga om obetalda löner till bolagets anställda.

Slutligen är en oprioriterad fordran en skuld som vare sig är en massafordran eller prioriterad fordran. Krav som baseras på entreprenadavtal (till exempel för obetalda arbeten eller skadestånd för uppkomna skador) är i regel oprioriterade fordringar. De betalas först efter att massafordringarna och de prioriterade fordringarna betalats, och då proportionellt baserat på hur stor respektive oprioriterad fordran är. Det är därför sällsynt att de oprioriterade skulderna betalas helt, ofta får de oprioriterade borgenärerna endast några enstaka procent av sina fordringar ersatta.

Vad händer med pågående tvister vid en konkurs?

När en av parterna försätts i konkurs under pågående domstolstvist så avslutas inte processen automatiskt. Konkursboet har enligt 3 kap. 9 § konkurslagen möjlighet att träda in i domstolsprocessen.

Om konkursbolaget är kärande – det vill säga den part som förenklat kräver ersättning i tvisten – kan konkursboet välja att träda in som kärande i stället för konkursbolaget. Vinner konkursboet tvisten tillfaller huvudfordran i så fall konkursboet. Om konkursboet i stället förlorar tvisten blir konkursboet ensamt ansvarigt för samtliga rättegångskostnader som uppkommer efter inträdet, och solidariskt ansvarigt för de rättegångskostnader som uppkommit dessförinnan. Rättegångskostnaderna blir i så fall massafordringar i konkursen.

Solidariskt ansvar
Ett solidariskt ansvar innebär att flera personer är gemensamt och fullt ansvariga för en skuld. Det innebär att den som har kravet kan kräva full betalning av vem som helst av de ansvariga. I det här fallet kan den vinnande parten i tvisten alltså kräva ersättning för rättegångskostnaderna av antingen konkursboet eller konkursbolaget.

Konkursförvaltaren måste därför göra en avvägning mellan möjligheten att driva in ytterligare medel till konkursboet och risken att konkursboet behöver stå rättegångskostnader, vilket i slutändan skulle drabba borgenärskollektivet. Konkursförvaltaren har nämligen en skyldighet enligt 7 kap. 8 § konkurslagen att ta tillvara borgenärernas gemensamma rätt och bästa.

Om konkursbolaget däremot är svarande – det vill säga den part som ett anspråk riktas mot i tvisten – kan konkursboet träda in vid sidan av konkursbolaget. Om konkursboet träder in i en tvist som medpart blir konkursboet vid en förlust solidariskt ansvarigt för rättegångskostnader, oavsett om kostnaderna uppstod före eller efter boets inträde. Även i detta fall blir rättegångskostnaderna massafordringar i konkursen. Själva huvudfordran som parterna tvistar om blir dock inte en massafordran även om konkursboet träder in som svarande vid sidan av konkursbolaget, utan förblir en oprioriterad fordran i konkursen. Det föreligger därför sällan några skäl för konkursboet att inträda som svarande.

Väljer konkursboet att inte överta en talan från konkursbolaget så har konkursboet avsagt sig rätten till den egendom varom det tvistas, men åläggs å andra sidan inte något ansvar för rättegångskostnaderna. Konkursbolaget kan i så fall fortsätta att driva processen på egen hand, vilket utgör en risk för motparten eftersom denne sannolikt inte kommer att få sina rättegångskostnader ersatta av konkursbolaget, även vid en framgångsrik talan.

Vad gjorde konkursboet sedan underentreprenören gick i konkurs efter deldomen?

Sedan underentreprenören försattes i konkurs var det oklart om konkursboet skulle träda in i de mål där underentreprenören var part, och vad som skulle hända i den parallellt pågående processen mellan generalentreprenören och beställaren. I tvisten mellan underentreprenören och generalentreprenören träffade konkursboet och generalentreprenören till slut en förlikning vars närmare innehåll är okänt, förutom att den innebar att konkursboet skulle träda in i tvisten för att återkalla talan. Förlikningen var dock villkorad av att generalentreprenören i nästa led skulle träffa en förlikning med beställaren. Även detta har skett. Konkursboet har därför inträtt och återkallat talan enligt förlikningsavtalet, och tvisten är därmed avslutad i båda led. I samband med detta avslutades även målet mellan beställaren och underentreprenören avseende insynsrätten.