Artikel Offert tillräcklig för att bevisa beräknade avhjälpandekostnader

Svea hovrätt har i ett nytt avgörande prövat frågor om en underentreprenörs ansvar för fel i entreprenaden när det saknas skriftligt uppdragsavtal eller tillämpligt standardavtal. Hovrätten slog bland annat fast att fackmässighetskravet och avhjälpandeskyldigheten gäller på allmän obligationsrättslig grund samt att en offert kan utgöra tillräckligt underlag för att styrka en beräknad avhjälpandekostnad.

Bakgrund

Parterna i målet var en huvudentreprenör (nedan ”beställaren”) som hade anlitat en underentreprenör (nedan ”entreprenören”) för att utföra arbeten i ett antal projekt. Entreprenören yrkade vid Stockholms tingsrätt att beställaren skulle betala obetalda fakturor i flera av projekten. Beställaren bestred betalningsskyldighet.

Stockholms tingsrätt biföll entreprenörens talan och förpliktigade beställaren att betala 723 562 kronor jämte ränta och rättegångskostnader. Beställaren överklagade tingsrättens dom och yrkade vid Svea hovrätt (mål nr T 1611-25) att hovrätten skulle ogilla entreprenörens talan. Beställaren medgav vid hovrätten att entreprenören hade rätt till de yrkade och i tingsrätten utdömda beloppen, men bestred betalningsskyldighet på grund av en påstådd kvittningsgill motfordran som översteg dessa belopp. Beställarens motfordran bestod av beräknade avhjälpandekostnader för fel i ett av entreprenören utfört projekt.

Till saken hör även att parterna inte hade ingått något skriftligt uppdragsavtal och inte heller hade tillämpat några standardavtal (såsom AB 04 eller ABT 06).

Kärnfrågorna i målet

Hovrätten behandlade framför allt följande tre frågor i målet: (i) huruvida entreprenören hade agerat som en självständig uppdragstagare; (ii) huruvida entreprenören ansvarade för fel enligt allmänna obligationsrättsliga principer på grund av bristande fackmässighet; och (iii) huruvida en offert utgjorde tillräckligt bevis för en beräknad avhjälpandekostnad.

Entreprenörens ställning som självständig uppdragstagare

Den första frågan som hovrätten prövade var om entreprenören agerat som en självständig uppdragstagare i förhållande till beställaren. Entreprenören hade nämligen invänt, som grund för sitt bestridande av ansvar för fel, att den inte hade arbetat självständigt utan endast biträtt beställarens anställda.

Hovrätten fann emellertid, till skillnad från tingsrätten, att entreprenören i egenskap av underentreprenör till beställaren hade haft i uppdrag att självständigt och med egen arbetsledning utföra det fasadarbete som var fråga om. Som stöd för denna slutsats fäste hovrätten vikt vid att entreprenören hade anlitats för att utföra fasadarbeten samt fått betalt för detta utifrån nedlagda och redovisade timmar. Det var också ostridigt att entreprenören hade använt egna verktyg och egen personal. Hovrätten fann även att arbetsledningen hade åvilat och utförts av entreprenören. Det förhållandet att beställaren hade tillhandahållit material och låtit egna anställda utföra visst arbete tillsammans med entreprenören förändrade inte hovrättens bedömning.

Med detta som utgångspunkt övergick hovrätten till att pröva om entreprenören ansvarade för uppkomna fel i entreprenaden.

Fackmässighet och avhjälpandeskyldighet utan standardavtal

Hovrätten konstaterade att en uppdragstagare på allmän obligationsrättslig grund har en skyldighet att utföra arbetet fackmässigt. Trots att parternas mellanhavanden inte reglerades av något skriftligt uppdragsavtal eller några standardavtal (såsom AB 04 och ABT 06) ålåg det därmed entreprenören att utföra arbetet fackmässigt.

I domen redogjorde hovrätten för Högsta domstolens rättspraxis beträffande vad som utgör ett fackmässigt utfört arbete. Bland annat konstaterade hovrätten, med hänvisning till denna praxis, att en fackmässigt utförd tjänst ska utföras med den grad av skicklighet, effektivitet och kunskap som kan krävas av en ”normal säljare” i den aktuella situationen. Om tjänsten avviker från kravet på fackmässighet noterade hovrätten att uppdragsgivaren normalt har rätt att göra gällande felpåföljder.

Härutöver slog hovrätten fast att det följer av såväl allmänna avtalsrättsliga principer som av de entreprenadrättsliga standardavtalen att en uppdragstagare har en skyldighet att avhjälpa uppkomna fel på egen bekostnad. Om uppdragstagaren inte uppfyller sin avhjälpandeskyldighet har uppdragsgivaren rätt att avhjälpa felet på uppdragstagarens bekostnad. Hovrätten noterade också, med hänvisning till NJA 2014 s. 960 (”Det andra bolaget”), att ersättningen kan bestämmas till en beräknad avhjälpandekostnad. Kostnaden måste dock vara försvarlig.

Hovrätten ansåg att det var bevisat att entreprenören var ansvarig för fel och därmed hade en skyldighet att avhjälpa dessa. Eftersom entreprenören, trots beställarens begäran om detta, inte hade avhjälpt felen ansåg hovrätten att beställaren hade rätt att avhjälpa dem på entreprenörens bekostnad.

Offert som underlag för beräknad avhjälpandekostnad

För att bevisa den beräknade avhjälpandekostnaden åberopade beställaren en offert. Entreprenören gjorde gällande att offerten inte var ett tillräckligt underlag för att beställaren skulle anses ha styrkt sin motfordran. Entreprenören pekade särskilt på att offertutställaren inte hade hörts i målet.

Hovrätten konstaterade att offerten var utställd av ett aktiebolag som angavs vara certifierad fasadentreprenör. Offerten avsåg de anmärkningar som antecknats i besiktningsprotokollet som fel, vilket fick anses utgöra underlag för de arbetsuppgifter som offerten omfattade. Även om offerten saknade uppgift om timpris och beräknad arbetstid avsåg den ett fast pris, varför den slutliga kostnaden var känd. Hovrätten fann ingen anledning att betvivla att offerten var seriös. I sammanhanget noterade hovrätten även att offerten var daterad flera månader innan stämningsansökan gavs in i målet och att offerten alltså inte hade tagits fram som bevis under domstolsprocessen. Entreprenören hade inte heller angett något alternativt belopp som skälig avhjälpandekostnad.

Hovrätten ansåg därmed att offerten utgjorde tillräckligt underlag för att den beräknade avhjälpandekostnaden var försvarlig och kunde ligga till grund för en avräkning mot utdömt belopp.

Hovrätten fann sammantaget att beställaren hade styrkt att den hade en kvittningsgill motfordran som kunde avräknas mot entreprenörens fordran. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens dom och ogillade entreprenörens talan.

Kommentar

Hovrättens avgörande bekräftar att fackmässighetskravet och avhjälpandeskyldigheten gäller på allmän obligationsrättslig grund, även i avsaknad av standardavtal som till exempel AB 04 eller ABT 06. En entreprenör kan således inte undgå ansvar för ett bristfälligt utförande enbart på den grunden att parterna inte har avtalat om att tillämpa sådana standardvillkor. Om parterna skulle ha avtalat om AB 04 eller ABT 06 följer fackmässighetskravet av kap. 2 § 1 och avhjälpandeskyldigheten av kap. 5 § 17 i respektive standardavtal.

Avgörandet bekräftar vidare, i linje med NJA 2014 s. 960 (”Det andra bolaget”) och NJA 2025 s. 436 (”Bostadsrätten i Saltsjö-Boo”), att beställaren kan begära ersättning motsvarande en beräknad avhjälpandekostnad utan att avhjälpandet faktiskt har utförts. Vi har behandlat dessa HD-avgöranden närmare i vår tidigare artikel ”Bostadsrättshavare har rätt till ersättning i förskott för att avhjälpa fel”.

Av särskilt praktiskt intresse är att hovrätten godtog en offert från en utomstående entreprenör som tillräckligt underlag för att styrka avhjälpandekostnaden. Avgörandet ger därmed vägledning för beställare, som bör säkerställa att inhämtade offerter är väl underbyggda och avser de fel som dokumenterats i besiktningsprotokoll eller som entreprenören annars har underrättats om. Det kan i sammanhanget noteras att entreprenören i det aktuella fallet inte hade angett något alternativt belopp eller på annat sätt vitsordat en lägre avhjälpandekostnad som skälig, vilket kan ha påverkat hovrättens bedömning av offertens tillräcklighet som bevisning. Om entreprenören anger ett alternativt belopp avseende avhjälpandekostnaden minskar sannolikheten för att domstolen godtar beställarens bevisning utan närmare prövning av skäligheten. Det är möjligt att kraven på underlagen ökar om entreprenören och beställaren åberopar olika kalkyler avseende avhjälpandekostnaderna, eftersom det i så fall finns motbevisning och inte enbart ett närmast blankt bestridande av kostnaderna.