Artikel Beställare ansvarade inte för merkostnad orsakad av vinterklimat

Efter att en entreprenad hade försenats tvingades entreprenören utföra vissa schakt- och fyllningsarbeten i vinterklimat. Entreprenören hade ursprungligen planerat att utföra arbetena i ett mildare klimat och menade därför att förseningen ledde till merkostnader som beställaren var skyldig att betala. Beställaren bestred ansvar för merkostnaderna. Tvisten har nu avgjorts av Hovrätten för Övre Norrland.

Bakgrund

Enligt ett entreprenadavtal skulle en entreprenör uppföra en byggnad åt en beställare i Boden. I entreprenaden ingick att utföra vissa schakt- och fyllningsarbeten. Entreprenaden försenades av olika anledningar. Som en följd av förseningen tvingades entreprenören utföra schakt- och fyllningsarbetena i vinterklimat. Entreprenören hade ursprungligen planerat att utföra arbetena i ett mildare klimat och menade därför att arbetena hade fått anpassas till vinterklimatet, vilket ledde till merkostnader som beställaren ansvarade för. Beställaren bestred ansvar för förseningen och merkostnaderna.

Tvisten har nu avgjorts av Hovrätten för Övre Norrland (mål nummer T 1204-23). I målet tar domstolen ställning till ett antal frågor gällande ansvar för försening och vinterkostnader. Bland annat utreder domstolen om entreprenören visat att de aktuella schakt- och fyllningsarbetena försenats samt att beställaren i så fall ansvarat för förseningen och de merkostnader som i så fall uppstått. Vi redogör för domstolens resonemang i dessa frågor nedan.

Arbetena försenades och fick utföras under vintertid

Hovrätten inledde sin prövning av målet med att bedöma entreprenörens påstående att schakt- och fyllningsarbetena ursprungligen var planerade att utföras innan vintern. Till stöd för detta påstående hade entreprenören lagt fram bevisning i form av en tidigt upprättad tidplan som, enligt hovrätten, gav starkt stöd för entreprenörens påstående att man hade räknat med att schaktning och fyllning skulle vara klart innan vintern. Enligt hovrätten var det därför klarlagt att entreprenören hade planerat att utföra de aktuella arbetena innan vinterns inträde.

Entreprenören kunde påbörja schakt- och fyllningsarbetena först i mitten av oktober 2019. Hovrätten gjorde bedömningen att entreprenören lyckats visa att ett vinterklimat hade inträtt vid denna tidpunkt. Denna bedömning baserades på väderdata från bland annat SMHI som entreprenören hade lagt fram. Även uppgifter från förhör med entreprenörens arbetsledare tydde enligt hovrätten på att vintern hade kommit då de aktuella arbetena utfördes.

Beställaren ansvarade för vissa förseningsmoment (men inte alla)

I målet påstod entreprenören att förseningen av schakt- och fyllningsarbetena berodde på ett antal olika omständigheter som beställaren ansvarade för. Bland annat angav entreprenören att förseningen hade orsakats av utförda ÄTA-arbeten, vilket hovrätten höll med om. Enligt entreprenören berodde förseningen även på följande två förhållanden som entreprenören ansåg att beställaren ansvarade för.

Entreprenadens startdatum

Av parternas entreprenadavtal framgick att ”arbete får påbörjas tidigast 2019-08-01”. Enligt entreprenören skulle detta förstås som att entreprenören hade rätt att påbörja arbetena i entreprenaden vid det angivna datumet. Arbetena kunde dock inte påbörjas vid detta datum, vilket entreprenören menade var beställarens ansvar.

Enligt hovrätten skulle det aktuella avtalsvillkoret (”arbete får påbörjas tidigast 2019-08-01”) inte tolkas som en ovillkorlig rätt för entreprenören att få påbörja arbetena den 1 augusti 2019. Dessutom var startdatumet beroende av vissa villkor, exempelvis att ett startmöte genomförts och startbesked erhållits.

Hovrätten konstaterade även att det inte förelåg något bindande entreprenadavtal mellan parterna den 1 augusti 2019 eftersom bägge parter undertecknade avtalet först efter detta datum. Enligt domstolen hade entreprenören inte rätt att förvänta sig att få påbörja arbetena förrän ett bindande avtal fanns på plats. Hovrätten gjorde därför bedömningen att även om en försening hade uppstått till följd av att arbetena inte kunnat påbörjas det datumet så kunde förseningen ändå inte anses ha berott på beställaren eller något förhållande på beställarens sida.

Försening orsakad av att en antennanläggning inte nedmonterats i tid

Under utförandet av entreprenaden noterade entreprenören att en antennanläggning låg i vägen och hindrade schaktarbetena från att utföras. Detta uppmärksammades bland annat under ett byggmöte där det i mötesprotokollet noterades att antennen behövde demonteras senast vecka 35 för att inte orsaka någon försening. Därefter hade entreprenören genom en underrättelse meddelat beställaren att antennen behövde flyttas. Beställaren tog bort antennen först under vecka 38.

Enligt hovrätten var uppgifterna i byggmötesprotokollet och underrättelsen, tillsammans med uppgifter som lämnats under förhör med entreprenörens arbetsledare, tillräckliga för att konstatera att antennen utgjorde ett konkret hinder som beställaren ansvarade för. Hovrätten kunde därför konstatera att entreprenören hade rätt till tidsförlängning motsvarande tiden som beställaren dröjde med nedmonteringen av antennanläggningen.

Beställaren ansvarade inte för att arbetena behövde utföras under vintertid

Hovrätten kom alltså fram till att beställaren bar ansvaret för ett antal omständigheter som lett till att arbetena med schakt och fyllning inte kunnat utföras som planerat. Enligt hovrätten var dock den sammanlagda försening som orsakats av beställaren inte tillräckligt omfattande för att ensamt vara anledningen till att de aktuella arbetena försköts fram till vinterns inträde. Hovrätten gjort alltså bedömningen att entreprenören, trots förseningen som beställaren ansvarade för, hade tid att utföra schakt- och fyllningsarbetena innan vintern började. Beställaren bedömdes därför inte bära ansvaret för de merkostnader som uppstått till följd av att schakt- och fyllningsarbetena utförts under vintertid.

Slutsats

I målet lyckades entreprenören alltså visa att beställaren ansvarade för viss försening avseende arbetena med schakt och fyllning. Den försening som entreprenören kunde bevisa att beställaren ansvarade för var däremot inte tillräcklig för att förskjuta arbetena till vintern, vilket innebar att entreprenören inte lyckats bevisa att beställaren ansvarade för de merkostnader som uppstått till följd av att arbetena behövde utföras under vintertid.

Avgörandet illustrerar vikten av att varje part, såväl beställare som entreprenör, framställer en så komplett bevisning som möjligt för sina krav. I målet hade entreprenören inte lagt fram tillräckligt bra bevisning i alla delar där entreprenören hade bevisbördan för sina påståenden, det vill säga avseende samtliga påstådda hinder. Om domstolen i ett sådant fall inte kan reda ut hur påstådda hinder förhåller sig till varandra, och hur de i slutändan har lett fram till en påstådd försening, kan det hindra domstolen från att döma ut yrkad förseningsersättning. Det är inte helt ovanligt att en part lyckas bevisa att denne har rätt i sak (till exempel att det förelåg ett hinder, ett likställt ÄTA-arbete eller ett fel) men att denne sedan stupar på målsnöret genom att inte ha tillräcklig bevisning för sina kostnader eller för att dessa kostnader beror på det man tvistar om.