Nicklas Björklund
Advokat, Partner
I en ny dom från Svea hovrätt har domstolen bland annat prövat om en felaktig uppgift i förfrågningsunderlaget föranlett ett ÄTA-arbete, när entreprenören borde ha förstått att uppgiften var felaktig redan vid platsbesöket inför anbudslämnandet. I avgörandet tar hovrätten också ställning till andra frågor om entreprenörens undersökningsskyldighet på anbudsstadiet.
I en totalentreprenad på ABT 06 som beställts av en bostadsrättsförening skulle en entreprenör utföra grundförstärkningsarbeten i bostadsrättsföreningens källare. I entreprenaden ingick bland annat att utföra vissa pålningsarbeten. Enligt entreprenören innefattade entreprenaden vissa ÄTA-arbeten som berättigade entreprenören till ersättning utöver kontraktssumman. Bostadsrätts-förening bestred att de aktuella arbetena utgjorde ÄTA-arbeten och att entreprenören hade rätt till ytterligare ersättning. Tvisten har nu prövats av Svea hovrätt (mål nr. T 6077-23).
I förfrågningsunderlaget hade beställaren föreslagit att en viss typ av borrningsmetod skulle användas för att utföra pålningsarbetet i entreprenaden. Detta förslag förkastades dock av entreprenören som istället beslutade sig för att använda en annan metod. Efter att entreprenören påbörjat pålningsarbetena visade det sig att den valda borrningsmetoden inte gick att använda. Entreprenören tvingades därför byta till en tredje borrningsmetod (diamantborrning).
Enligt entreprenören var dess första val av borrningsmetod korrekt utifrån de uppgifter som lämnats av beställaren i förfrågningsunderlaget. Entreprenören menade därför att det arbete som uppstått till följd av ändringen till diamantborrning utgjorde ÄTA-arbete och att entreprenören därför hade rätt till ersättning för arbetet utöver kontraktssumman.
Domstolen inledde sin prövning av om arbetet utgjorde ÄTA-arbete med att konstatera att entreprenören har en undersökningsskyldighet enligt ABT 06 kap. 1 § 7. Domstolen angav bland annat att entreprenören enligt bestämmelsen förutsätts ha under anbudsskedet inhämtat viss information om arbetsområdet som kan ha betydelse för val av teknisk lösning och utförande. Domstolen bedömde vidare att entreprenörens undersökningsplikt i detta fall var mer omfattande än vanligt eftersom entreprenören valt att använda en annan borrningsmetod än den som föreslagits av beställaren i förfrågningsunderlaget.
I målet åberopades förhör och utlåtande från sakkunniga. Utöver företrädare för parterna hördes även den konsult som tagit fram förfrågningsunderlaget. Efter att ha beaktat denna utredning kom domstolen fram till att entreprenören borde ha insett att det fanns en betydande risk att diamantborrning skulle behövas användas i entreprenaden. Domstolen konstaterade därför att entreprenören borde ha beaktat kostnaderna för diamantborrning i sitt anbud och således inte hade rätt till någon ytterligare ersättning för denna borrning.
Pålningsarbetena i entreprenaden skulle utföras i ett källarutrymme. I entreprenadavtalet ingick ett förtydligande som närmare angav vilka förutsättningar som skulle gälla för detta arbete. Förtydligandet hänvisade till en byggdelsbeskrivning som bilagts avtalet. I denna handling beskrevs bland annat hur framkomligheten (för exempelvis maskiner och utrustning) i källaren var. Av handlingen framgick att om pålningsarbetet inte gick att utföra i enlighet med de angivna förutsättningarna så skulle detta regleras som tillkommande respektive avgående arbete.
Entreprenören menade att det inte hade gått att utföra arbetet enligt de angivna förutsättningarna eftersom framkomligheten i källaren var sämre än vad som framgick av handlingen. Enligt entreprenören skulle pålningsarbetet därför hanteras som ett ÄTA-arbete och entreprenören få rätt till ersättning för sina merkostnader till följd av den försämrade framkomligheten.
Hovrätten delade entreprenörens bedömning att det inte hade varit möjligt att utföra pålningsarbetet i enlighet med de förutsättningar som framgick av byggdelsbeskrivningen. Enligt hovrätten var detta dock så pass uppenbart att entreprenören måste ha förstått att så var fallet redan vid det platsbesök i källaren som hade genomförts av entreprenören redan innan parterna ingick entreprenadavtalet. Domstolen ansåg på grund av detta att entreprenören inte hade rätt att göra gällande de avvikande förutsättningarna mot beställaren. Hovrätten bedömde därför att de avvikande förutsättningarna inte heller kunde föranleda något ÄTA-arbete eller berättiga entreprenören till ytterligare ersättning utöver kontraktssumman.
I domskälen specificeras inte vilka bestämmelser i ABT 06 (om några) som hovrätten förhåller sig till i ovan bedömning. I normala fall gäller enligt ABT 06 kap. 1 § 6 att vardera parten har ett strikt ansvar för att de uppgifter som lämnats är riktiga. Varför hovrätten inte med stöd av denna bestämmelse kom fram till att beställaren hade ett strikt ansvar för de uppgifter som lämnats genom byggdelsbeskrivningen framgår alltså inte av domen. Eventuellt kan detta bero på hur entreprenören valt att föra sin talan i hovrätten och tingsrätten. Exempelvis kan det ha varit så att entreprenören avstått från att åberopa ABT 06 kap. 1 § 6 i målet och att hovrätten därför inte haft möjlighet att beakta bestämmelsens innehåll vid sin prövning.
Ändrade förutsättningar, ansvar för uppgifter och (likställda) ÄTA-arbeten är något som ofta diskuteras i samband med totalentreprenader. Det är därför intressant att ta del av hovrättens resonemang kring dessa frågor, även om det i delar är oklart hur hovrättens slutsatser förhåller sig till ABT 06. Det kan avslutningsvis noteras att domen har överklagats, så vi kan få skäl att återkomma till den om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd.