Artikel Entreprenör hade inte rätt till skadestånd på grund av beställarens hävning

Svea hovrätt har nyligen meddelat dom i ett mål rörande en entreprenörs rätt till skadestånd efter beställarens hävning av ett entreprenadramavtal. Avgörandet rör viktiga frågor om hur skadestånd för utebliven vinst på grund av en hävning ska beräknas och vilka krav som ställs på entreprenörens bevisning.

Bakgrund

En beställare och en entreprenör hade ingått ett ramavtal avseende underhåll av yttertak på beställarens fastigheter. Enligt ramavtalet skulle entreprenören dels utföra löpande tillsyn av yttertaken, dels utföra arbeten på yttertaken som avropats av beställaren. Standardavtalet ABT 06 var en del av ramavtalet.

Beställaren var inte nöjd med entreprenörens arbete och hävde ramavtalet. Enligt entreprenören var hävningen obefogad och entreprenören krävde därför skadestånd av beställaren för den skada, i form av utebliven vinst, som hävningen orsakat entreprenören. Beställaren bestred skadeståndsansvar och en tvist uppstod därför mellan parterna. Tvisten har nu avgjorts av Svea hovrätt i mål T 727-24.

Beräkning av skada på grund av en obefogad hävning

De frågor som var aktuella i hovrätten var om beställarens hävning var obefogad och om entreprenören i så fall hade rätt till skadestånd. Hovrätten valde att pröva frågorna i omvänd ordning och inledde därför med att bedöma om entreprenören (som är den som har bevisbördan för sin påstådda skada) lyckats bevisa att den hade lidit skada till följd av hävningen. Om entreprenören misslyckas visa detta ska ersättning nämligen inte utgå, oavsett om hävningen var obefogad eller inte.

Hovrätten började med att konstatera att en utgångspunkt är att skadeståndet ska motsvara vad man brukar kalla för det positiva kontraktsintresset. Det innebär att den ersättning som utgår ska försätta den skadelidande i samma ekonomiska läge som om inget avtalsbrott skett. Den skadelidande ska med andra ord få ersättning för både de direkta förluster den haft på grund av avtalsbrottet och den vinst som parten hade gjort om avtalet fullgjorts.

Den uteblivna vinsten beräknas genom att man jämför vilka intäkter och kostnader som den skadelidande parten sannolikt skulle ha haft om avtalsbrottet inte inträffat (det hypotetiska händelseförloppet) med de verkliga intäkter och kostnader som den skadelidande parten faktiskt haft efter avtalsbrottet (det verkliga händelseförloppet). Mellanskillnaden mellan resultatet av det hypotetiska och det verkliga händelseförloppet utgör den skadelidande partens uteblivna vinst till följd av avtalsbrottet.

Entreprenörens rätt till skadestånd

Entreprenörens uppdrag enligt ramavtalet bestod som sagt av två delar: löpande tillsynsarbeten samt avropade entreprenadarbeten. Parterna hade avtalat om olika ersättningsmodeller för de två delarna. Entreprenörens uteblivna vinst för respektive del behövde därför beräknas på olika sätt.

Vad gäller tillsynsdelen kunde hovrätten konstatera att parterna avtalat om ett fast pris. En del av detta fasta pris hade redan betalts av beställaren. Hovrätten kom därför fram till att entreprenörens uteblivna intäkt för tillsynsuppdraget på grund av beställarens hävning motsvarade det avtalade fasta priset efter avdrag för vad som redan betalats av beställaren.

För den andra delen av uppdraget hade entreprenören rätt till ersättning på löpande räkning för varje uppdrag som avropades av beställaren. Enligt hovrätten var beräkningen av entreprenörens uteblivna intäkt för dessa arbeten i huvudsak beroende av i vilken omfattning beställaren skulle komma att avropa sådana arbeten om ramavtalet inte hade hävts.

Enligt hovrättens bedömning hade entreprenören inte lyckats visa att några ytterligare arbeten skulle avropas av beställaren. Hovrätten konstaterade bland annat att entreprenören inte åberopat någon bevisning om behovet av framtida entreprenadarbeten på beställarens fastigheter. Entreprenören hade inte heller lagt fram kalkyler från upphandlingen av ramavtalet eller liknande underlag som skulle kunna visa vilka volymer som entreprenören räknat med i samband med att ramavtalet ingicks. Enligt hovrätten hade entreprenören därför inte lyckats visa att entreprenören haft någon utebliven intäkt avseende denna del av ramavtalet.

Hovrätten gick därefter vidare för att pröva vilka kostnader som entreprenören sannolikt skulle ha haft om hävningen inte inträffat. I målet hade entreprenören påstått att vinstmarginalen på ramavtalet var 41 procent. Enligt hovrätten fanns det dock flera skäl att ifrågasätta den påstådda vinstmarginalen. Bland annat framgick av utredningen i målet att entreprenören inte tagit hänsyn till alla kostnader som var förknippade med uppdraget. Den påstådda vinstmarginalen var också baserad på att löpande räkning var den avtalade ersättningsmodellen, trots att tillsynsuppdraget skulle ersättas till ett fast pris. Entreprenören hade inte lagt fram någon utredning som tog sikte på entreprenörens kostnad för tillsynsuppdraget. Hovrätten kom därför fram till att entreprenören inte visat vad kostnaden för tillsynsuppdraget hade varit om ramavtalet inte hävts.

För att kunna bedöma vad entreprenörens uteblivna vinst uppgår till behövs uppgift om både vilka intäkter och kostnader som entreprenören hade haft om avtalet inte hävts. I det aktuella fallet kom hovrätten fram till att entreprenören inte lyckats visa vad kostnaderna skulle ha uppgått till i ett sådant scenario. En av beståndsdelarna som krävs för att beräkna entreprenörens uteblivna vinst saknades därför. Hovrätten konstaterade således att entreprenören inte visat att entreprenören lidit någon skada till följd av hävningen.

Eftersom hovrätten kom fram till att entreprenören inte visat att den lidit någon skada till följd av hävningen behövde hovrätten inte pröva om beställarens hävning var befogad eller inte – oavsett vilket kunde entreprenören inte få begärt skadestånd.

Slutsats

I målet lyckades entreprenören delvis visa vilka intäkter som entreprenören förlorat till följd av beställarens hävning. Entreprenörens utredning visade dock inte vilka kostnader entreprenören hade haft om avtalet inte hade hävts. Det saknades därför en nödvändig beståndsdel för att kunna beräkna entreprenörens uteblivna vinst. Eftersom den uteblivna vinsten inte kunde beräknas hade entreprenören inte styrkt sin rätt till begärd ersättning.

Målet visar alltså vikten av att ha robust bevisning för alla delar av sitt krav. Om det saknas bevisning för en del av kravet, hur liten den delen än må vara, kan man falla på målsnöret även om det i övrigt finns tillräcklig bevisning.