Artikel Inget avtalat pris och inget avtalat standardavtal – vad ska beställaren då betala?

Hovrätten för Västra Sverige har i februari 2026 avgjort en tvist avseende hur skäligt pris för utförda entreprenadarbeten ska bestämmas när priset inte följer av avtalet.

I målet hade parterna inte avtalat om tillämpning av något standardavtal såsom AB 04 eller ABT 06. Däremot var de överens om att arbetet skulle utföras på löpande räkning enligt underentreprenörens prislista avseende timpris. Frågan i målet var hur skäligheten då skulle bedömas.

Bakgrund

En entreprenör verksam inom elinstallationsbranschen hade anlitat en underentreprenör för att inom ramen för en större installationsentreprenad utföra vissa elarbeten. Mellan parterna uppstod tvist rörande betalningen av nio fakturor från underentreprenören som entreprenören underlät att betala, trots att 45 fakturor dessförinnan hade betalats. De nio tvistiga fakturorna avsåg, såvitt nu är av relevans, huvudsakligen ersättning för utfört arbete.

Underentreprenören fick i princip fullt bifall till sin talan i tingsrätten, som ansåg att bolaget visat att det hade rätt till ersättning i enlighet med de tvistiga fakturorna.

Entreprenören överklagade dock domen till hovrätten. I målet var det ostridigt att arbetet utförts på löpande räkning enligt underentreprenörens prislista avseende timpris. Entreprenören ansåg dock att det fakturerade beloppet inte var skäligt. Det gällde framför allt antalet nedlagda timmar. Det gjordes även gällande att underentreprenören inte använt en fackmässig metod vilket lett till onödig tidsåtgång. Entreprenören ansåg att den ersättning som redan erlagts utgjorde skälig ersättning för det utförda arbetet.

Hovrätten för Västra Sverige har i en dom meddelad den 17 februari 2026 (mål nr T 7253-24) nu bedömt underentreprenörens rätt till ersättning för de tvistiga fakturorna.

Hovrättens rättsliga utgångspunkter

Hovrätten inledde med att konstatera att parterna endast avtalat om grunderna för prisberäkningen och att arbetet skulle utföras på löpande räkning samt att priset för arbetena inte framgick av avtalet.

Vidare noterade domstolen att parterna var överens om att 45 § köplagen var analogt tillämplig på entreprenadavtalet vid bedömning av vad entreprenören skulle betala för utfört arbete. Hovrätten delade också tingsrättens uppfattning att 45 § köplagen skulle tillämpas analogt beträffande antalet arbetstimmar och motsvarande faktorer vid prisberäkningen som parterna inte avtalat om.

Domstolen konstaterade mot den bakgrunden att entreprenören skulle betala ett pris för arbetet i entreprenaden som var skäligt med hänsyn till tjänstens art och beskaffenhet, gängse pris vid avtalstillfället och omständigheterna i övrigt. Hovrätten noterade att underentreprenören hade bevisbördan för de skälighetsgrundande omständigheterna. Beviskravet innebär som utgångspunkt att omständigheterna ska styrkas även om bevislättnader kan förekomma. Avslutningsvis uttryckte domstolen att bedömningen av prisets skälighet ska göras efter en sammantagen bedömning av de föreliggande omständigheterna.

Omständigheterna i målet och hovrättens prövning

Beträffande fakturornas underlag konstaterade hovrätten att entreprenören under entreprenaden inte hade begärt att få granska några underlag, och att en ställföreträdare för bolaget hade uttryckt att han inte ville ha dagböcker eller veckorapporter utan att det bara var att ”köra på”. Det innebar, enligt hovrätten, dock inte att underentreprenören uppfyllt bevisbördan för att bolaget lagt ned det antalet arbetstimmar för att utföra arbetet eller haft de kostnader som angavs i fakturorna. Det motiverade däremot en viss bevislättnad.

Vidare konstaterade hovrätten att fakturorna endast innehöll uppgifter om hur många timmar varje person arbetat per dag men ingen information om vilket arbete som utförts. Detta trots att det utgör ett viktigt underlag för att prisets skälighet ska kunna bedömas.

Därtill konstaterade domstolen att det i målet fanns stöd för underentreprenörens uppgifter om att en stor mängd omprojekteringar skett löpande under projektet och att revideringarna ledde till samordningsproblem, fördyringar och merarbete. Det fanns även muntlig bevisning om att flera personer inför slutbesiktningen hade arbetat övertid på kvällar och helger för att arbetet skulle bli godkänt och för att entreprenören skulle undvika vite i förhållande till sin beställare. Uppgifterna var dock allmänt hållna och förhörspersonerna hade endast uttalat sig övergripande om det arbete som utfördes under entreprenaden.

Det låg också underentreprenören i fatet att det var oklart hur stor del av den nedlagda arbetstiden som avsåg felavhjälpandeåtgärder efter entreprenadens godkännande, vilket underentreprenören ostridigt inte skulle ha rätt till ersättning för. Hovrätten konstaterade också att arbetstiden genomgående redovisats i hela timmar, vilket domstolen ansåg var märkligt. Till det kunde läggas att det i tidsredovisningen förekom arbetsdagar så långa som 16-18 timmar, men att de i målet hörda personerna inte hade berättat om arbete i sådan exceptionell omfattning annat än i något enstaka fall där de muntliga uppgifterna dessutom hade varit allmänt hållna.

I målet hade även framkommit att entreprenören tidigare hade ifrågasatt antalet nedlagda arbetstimmar i de obetalda fakturorna. I stället för att upplysa entreprenören om vilka arbetsmoment de fakturerade timmarna avsåg hade underentreprenören då krediterat vissa ersättningsposter.

Mot bakgrund av huvudsakligen ovanstående omständigheter bedömde hovrätten att underentreprenören, trots viss bevislättnad, inte hade presenterat tillräcklig bevisning för sina påståenden om att all fakturerad arbetstid varit ersättningsgill eller att antalet fakturerade arbetstimmar korrekt återgett nedlagd arbetstid.

Vid en sammantagen bedömning av de föreliggande omständigheterna ansåg hovrätten därför att underentreprenören inte hade bevisat att skäligt pris för det utförda arbetet översteg vad entreprenören redan hade betalat. Underentreprenörens krav avseende ytterligare ersättning för det utförda arbetet ogillades därför av hovrätten.

Kommentar

Domstolspraxis gällande utrymmet för en skälighetsbedömning med stöd av 45 § köplagen är spretig och för den som vill fördjupa sig i ämnet, kan vi tipsa om vår tidigare genomlysning av ett antal domar med tillhörande analys. När man väl kommit fram till att en skälighetsbedömning av entreprenörens begärda ersättning ska ske, så som i detta mål, är denna dom belysande avseende hur bedömningen görs.

Det kan särskilt nämnas att beställaren inför domstolen belyste det orimliga, eller i alla fall det märkliga, i att underentreprenören påstod sig ha haft personer som arbetat i 16-18 timmar per dygn mer eller mindre utan avbrott. Även om domstolen synes ha reagerat på de påstått mycket långa arbetsdagarna, fick entreprenören möjlighet att styrka det påståendet genom muntlig bevisning, och först när det inte gjordes lät rätten det slå tillbaka på underentreprenören.

Underentreprenören hade däremot framgång med att tillförsäkra sig en viss bevislättnad. Detta då entreprenören under entreprenaden inte hade uttryckt något intresse för dagböcker eller veckorapporter utan istället uppmanat underentreprenören att bara ”köra på”. Även om underentreprenören trots viss bevislättnad inte fick framgång i målet kan vad som nu sagts tjäna som påminnelse för beställare att det kan bli svårare att vinna framgång med eventuella invändningar om man avstår från att ta del av underlag.