Artikel När är avtalsbrott brottsligt?

Under hösten 2025 dömdes två personer för bedrägeribrott på grund av att de medverkat till en entreprenörs överfakturering i en entreprenad. Målet är ett ganska ovanligt exempel på hur det kan se ut när civilrätten möter straffrätten. I denna artikel redogör vi för målet och nystar i frågan om när ett avtalsbrott övergår till att även vara ett straffrättsligt brott.

Bakgrund

En entreprenör hade ingått två ramavtal med en region som gav regionen möjlighet att avropa entreprenader med uppskattade värden under respektive över ett visst gränsvärde. Enligt ramavtalen skulle ett visst timpris gälla för det arbete som yrkesarbetare och montörer utförde i entreprenader som avropats under ramavtalet. Som utgångspunkt ingick dessutom kostnaden för tjänstemän i de avtalade timpriserna för yrkesarbetare och montörer.

Hos entreprenören fanns serviceledare som bland annat hade ansvar för fakturering i entreprenaderna. Efter att en ny serviceledare hade börjat hos entreprenören genomfördes ett internt möte mellan entreprenörens servicechef, avdelningschef och den nya serviceledaren. Vid mötet framkom att serviceledaren hade svårt att hinna med faktureringen till bolagets kunder och att fakturorna till regionen inte täckte verksamhetens kostnader. Detta berodde i huvudsak på att det avtalade timpriset för yrkesarbetare och montörer var för lågt. När serviceledaren frågade hur situationen skulle lösas svarade avdelningschefen att serviceledaren behövde ”plussa på en timme eller två”.

Serviceledaren hade spelat in mötet. Kort efter mötet slutade serviceledaren hos entreprenören och skickade in inspelningen till regionen. Regionen genomförde då en utredning som landade i slutsatsen att entreprenören fakturerat regionen för fler timmar än vad entreprenören arbetat. Upptäckten gjorde att regionen lämnade in en polisanmälan och att en åklagare senare väckte åtal mot avdelningschefen och servicechefen samt mot en tidigare serviceledare hos entreprenören (dvs. inte samma serviceledare som deltog vid och spelade in mötet).

Målet avgjordes av Malmö tingsrätt under hösten 2025 (mål B 6646-24). I domen dömdes avdelningschefen och den tidigare serviceledaren för anstiftan till grovt bedrägeri respektive grovt bedrägeri. Straffen bestämdes till ett år och fyra månaders fängelse respektive villkorlig dom och dagsböter. Servicechefen frikändes från stämpling till grovt bedrägeri.

Bedrägeri, anstiftan och stämpling

I korthet innebär bedrägeri att en bedragare för sin egen eller för någon annans vinning lurar den bedragna att göra något som den bedragna förlorar pengar på. Med stämpling menas att man tillsammans med någon annan beslutar att begå ett brott och med anstiftan menas att man förmår någon annan att begå ett brott. Att ett brott är grovt betyder att brottet bedöms vara av allvarligare karaktär.

Enligt tingsrätten hade regionen vilseletts att betala för arbete som inte utförts

Tingsrätten hade att pröva om grovt bedrägeri begåtts av den tidigare serviceledaren samt om avdelningschefen och servicechefen anstiftat respektive stämplat till grovt bedrägeri.

Tingsrätten inledde sin prövning med att bedöma om entreprenören faktiskt fakturerat regionen för arbete som inte utförts. Enligt tingsrätten framgick av utredningen i målet att entreprenören fakturerat regionen för 4 235 timmar som inte utförts, vilket bland annat stöddes av en utredning som entreprenören själv hade tagit fram.

Därefter prövade tingsrätten om avdelningschefen anstiftat serviceledarna till att begå bedrägeri. Enligt tingsrätten framgick av både inspelningen från mötet och vittnesförhör med andra anställda hos entreprenören att avdelningschefen uppmanat serviceledarna att lägga på timmar som inte utförts på fakturor. Tingsrätten kunde därför konstatera att avdelningschefen gjort sig skyldig till anstiftan till grovt bedrägeri.

Vad gäller den tidigare serviceledaren ansåg tingsrätten att det var utrett att han lagt på timmar som inte utförts på fakturorna till regionen. Serviceledaren hade invänt att han pressats av avdelningschefen att lägga på timmarna. Enligt domstolen hade serviceledaren dock ingen skyldighet att lyda instruktioner som utgjorde brott och ansågs därför ändå ansvara för handlingen. Tingsrätten kom således fram till att den tidigare serviceledaren skulle dömas för grovt bedrägeri.

Avslutningsvis prövade tingsrätten om servicechefen gjort sig skyldig till brott. Tingsrätten kom i och för sig fram till att servicechefen försökte anstifta den nya serviceledaren att begå bedrägeri genom att lägga till ytterligare timmar på fakturorna. Enligt tingsrätten bedömning fanns dock ingen risk att den nya serviceledaren faktiskt skulle göra detta. Eftersom det inte fanns någon risk för att brottet skulle fullbordas kom tingsrätten fram till att servicechefen inte kunde dömas för anstiftan. Servicechefen frikändes därför.

Kommentar

I entreprenader är det vanligt att det förr eller senare väcks frågor om entreprenörens fakturering och rätt till ersättning. Då vänder sig parterna allt som oftast till avtalet och civilrätten för att ta reda på om entreprenören har rätt till ersättningen och i övrigt fakturerat i enlighet med avtalet. Genom avgörandet från Malmö tingsrätt väcks frågan om i vilka situationer faktureringen kan bedömas vara så pass grundlös att det även kan bli aktuellt att överväga straffrättsliga åtgärder.

Bara för att en entreprenör fakturerat ersättning som entreprenören inte har rätt till betyder inte att ett brott har begåtts. Det kan exempelvis vara så att entreprenören fakturerat för arbete som faktiskt utförts men att entreprenören inte har tillräckliga underlag för att bevisa detta. Det kan också vara så att entreprenören varit av uppfattningen att man haft rätt till viss ersättning men att det senare, genom exempelvis närmare utredningar eller en rättsprocess, visat sig att så inte var fallet. I sådana fall har entreprenören haft skäl för sin fakturering, även om det senare visar sig att den är felaktig.

Det som sticker ut i domen från Malmö tingsrätt är att personerna som dömdes för brott bedömdes ha vetat om att de fakturerade regionen för timmar som aldrig utförts. Överfaktureringen grundade sig således inte på en avtalstolkning, bedömning av fakturaunderlag eller något annat förhållande som tydde på att entreprenören haft något som helst fog för sin fakturering. Istället var det fråga om fakturering av arbete som man visste om inte var utfört och som därmed uppenbarligen inte skulle ersättas. Det ligger då närmare till hands att faktureringen ska ses som otillåten även ur ett straffrättsligt perspektiv.

Malmö tingsrätts dom har överklagats av de två personer som dömdes för bedrägeribrott. Målet kommer alltså att prövas av hovrätten och även vi kommer då få anledning att återkomma till målet.