Artikel Ny dom om skälighet och löpande räkning

Svea hovrätt har i ett nytt avgörande prövat den omtvistade frågan om entreprenörens rätt till ersättning i en entreprenad på löpande räkning är begränsad till vad som är skälig ersättning för det utförda arbetet. Domen utgör ytterligare belägg för att det ska ske en skälighetsprövning. Domen illustrerar även vikten av att entreprenören genom ett tillförlitligt underlag noggrant redovisar vilket arbete som utförts.

Bakgrund

Ett bolag som arbetar med markentreprenader anlitade en underentreprenör för att utföra betongarbeten i två entreprenader. Den ena underentreprenaden avsåg grundläggningsarbeten på en fastighet i Stockholms skärgård (”Skärgårdsentreprenaden”) och den andra avsåg byggnation av ett bostadshus på fastlandet i Åkersbergatrakten (”Åkersbergaentreprenaden”). I det följande benämns markentreprenören ”beställaren” och underentreprenören ”entreprenören”, eftersom det är de roller parterna hade i avtalsrelationen sinsemellan.

För båda underentreprenaderna gällde AB 04 som avtalsvillkor och parterna var överens om att entreprenören skulle utföra sitt arbete på löpande räkning. Parterna hade avtalat om vissa timpriser samt om att entreprenören hade rätt till ett påslag om 15 %, utöver självkostnaden, för material.

Entreprenören väckte sedermera talan mot beställaren eftersom beställaren inte betalade för utförda entreprenadarbeten som entreprenören hade fakturerat för. Beställaren invände att ingen av underentreprenaderna var färdigställda, att fakturerat belopp var oskäligt samt att det förelåg fel i underentreprenaderna.

Hovrättens inställning till skälighetsfrågan

Tvisten har nyligen prövats av Svea hovrätt (mål nr T 6078-24). En av de mer intressanta delarna av domen rör invändningen att fakturerat belopp var oskäligt.

Det är inom svensk entreprenadrätt omtvistat huruvida entreprenörens ersättning på löpande räkning kan sättas ned om de upparbetade kostnaderna och timmarna inte är skäliga i förhållande till arbetsprestationen, och den rättspraxis som finns utvisar inte ett klart svar på frågan.

I det aktuella målet konstaterade Svea hovrätt att även om AB 04 inte uttryckligen nämner att fakturerad tid ska vara skälig, följer ett sådant krav av entreprenörens omsorgsplikt att utföra uppdraget så att beställaren får bästa tekniska och ekonomiska resultat (kap. 6 § 10 p. 1 AB 04).

Vidare konstaterade domstolen med hänvisning till Högsta domstolens dom ”Gripenhus” (NJA 2016 s. 1011) att entreprenören har bevisbördan för de omständigheter som är avgörande för domstolens skälighetsprövning. Det innebär enligt hovrätten att det ankommer på entreprenören att genom ett tillförlitligt underlag visa att det antal arbetstimmar som har fakturerats har lagts ned i entreprenaderna samt att entreprenören haft de angivna kostnaderna för material och hjälpmedel och att dessa varit hänförliga till entreprenaderna.

Hovrättens prövning av skäligheten i Skärgårdsentreprenaden

För Skärgårdsentreprenaden gjorde hovrätten en detaljerad granskning av entreprenörens kostnadsunderlag och strök totalt 974 av 1 236 yrkade timmar för yrkesarbetare. Avdragen avsåg poster (såsom restid, bärande av material och väntetid) som domstolen ansåg antingen inte var ersättningsgilla enligt parternas avtal eller som entreprenören inte hade bevisat tidsåtgången för. Vad gäller de återstående 262 timmarna ansåg hovrätten efter en inte närmare redovisad ”helhetsbedömning” att tidsåtgången var skälig och att entreprenören därmed hade rätt till ersättning för dessa timmar.

Avseende den begärda ersättningen för material och hjälpmedel fann domstolen att entreprenören i regel hade visat att den hade haft kostnaderna och att de var hänförliga till entreprenaden. Vad beställaren hade anfört mot kraven förtog ”inte på något beaktansvärt sätt bevisvärdet av [entreprenörens] utredning till stöd för påståendena om levererat material”. Entreprenören hade därför rätt till begärd ersättning, med undantag för ett mindre belopp som överskred fakturerat belopp.

Hovrättens prövning av skäligheten i Åkersbergaentreprenaden

För yrkesarbetarnas arbete i Åkersbergaentreprenaden hade beställaren åberopat ett sakkunnigutlåtande där den sakkunniga beräknade att ett visst antal timmar var skälig tidsåtgång för de utförda arbetsmomenten. Hovrätten fann att entreprenören inte hade visat sådana omständigheter att ett rimligt antal timmar kunde anses överstiga den sakkunnigas bedömning. Ersättningen sattes därför ned till det antal timmar som den sakkunniga ansåg var skäligt.

Vad gäller den utförda arbetsledningen hade den sakkunniga beräknat att 80 timmars arbetsledning vore en rimlig tidsåtgång. Domstolen konstaterade dock att entreprenören inte kunde få tillgodoräkna sig mer tid för arbetet än vad entreprenören hade visat att den lagt ned. Entreprenören hade endast visat att den utfört arbetsledning under 42 timmar, och fick därför endast ersättning för dessa timmar.

Vad tar vi med oss?

Svea hovrätts avgörande utgör ytterligare stöd för att om entreprenören har rätt till ersättning på löpande räkning så är det inte tillräckligt att entreprenören visar hur många timmar som faktiskt lagts ned eller vilka kostnader den haft för arbetet, utan det krävs även att entreprenören visar att den nedlagda tiden eller den havda kostnaden är skälig för det utförda arbetet. Detta är som sagt en omtvistad fråga; det finns vissa domar där rätten funnit att en skälighetsprövning ska ske och andra där rätten funnit att en skälighetsprövning inte ska ske. I väntan på en slutlig dom från Högsta domstolen gör entreprenörerna klokt i att redovisa varför den begärda ersättningen är motiverad, och beställaren bör vid tveksamheter efterfråga underlag som visar varför arbetet tagit den tid eller medfört de kostnader som entreprenören påstår.

Som följer av domen innebär en sådan skälighetsprövning dock inte en bevislättnad för entreprenören – det är inte tillräckligt att en extern part granskar underlaget och slår fast att ett visst antal timmar är motiverade för det arbete som utförts. I stället ska prövningen av entreprenörens rätt till ersättning ske i två steg.

För det första måste entreprenören kunna visa att arbetet tagit den tid som påstås och att den haft de kostnader som påstås. Det räcker inte att bara presentera en faktura till beställaren. Entreprenören måste med ett tillförlitligt underlag kunna visa att de fakturerade timmarna faktiskt har lagts ned, att materialkostnaderna har uppstått och att allt är direkt hänförligt till det specifika projektet. Om entreprenören inte kan visa detta är skälighetsprövningen enligt hovrätten irrelevant – entreprenören har inte rätt till ytterligare ersättning än vad som motsvarar det arbete som bevisats.

Om entreprenören däremot kan bevisa att den haft de kostnader eller arbetat de timmar som påstås ska det för det andra ske en prövning av om ersättningen är skälig.

Domen har överklagats till Högsta domstolen. För att domstolen ska pröva målet krävs prövningstillstånd. Det är sällsynt att ett mål beviljas prövningstillstånd – domstolen får in drygt 10 000 överklaganden per år som kräver prövningstillstånd, och av dessa får drygt 100 prövningstillstånd. I skrivande stund har Högsta domstolen ännu inte tagit ställning till om det aktuella målet ska tas upp eller inte. En av grunderna för att bevilja prövningstillstånd är dock att det finns skäl för domstolen att ge vägledning för hur domstolarna ska bedöma liknande fall. Eftersom frågan om det ska ske en skälighetsprövning av den begärda ersättningen för en kommersiell entreprenad på löpande räkning är omtvistad kan det dock hända att domstolen finner skäl att bevilja prövningstillstånd i detta fall. Vi följer utvecklingen med spänning.